DSC00747

Tulpanens dag i Höganäs

Tulpanens dag i Höganäs

Alltså, vilken helt fantastisk förmiddag vi fick igår! Först och främst vill jag tacka Malin, Erika och Hanna! Det var en fin start på onsdagen och ett härligt sätt att hedra tulpanen på dens alldeles egna dag – tulpanens dag! Min andra träff med andra kreatörer eller vad man vill kalla sig själva. Lite nervös då jag inte visste vem någon var förutom Hanna. Den känslan lämnade min kropp tidigt då flera uppmärksammade mig och berättade vilka dem själva var. Nya bekantskaper jag hoppas att jag får träffa igen!

Vid 9 på morgonkvisten tog jag min kamera runt axeln och gick med bestämda steg mot Knutpunkten i Helsingborg. Där skulle jag och två till bli upplockade för att samåka ut till Höganäs där tillställning höll till. Vi anlände till en stor gård med flera hus varav en av de var en lada som ägarna byggt om till en helt underbar lokal. Om jag tyckte det var helt fantastiskt vid den här årstiden vågar jag inte föreställa mig hur mycket jag hade älskat den i maj. Helt fantastiskt!

Vi började med ett typiskt litet mingel, kollade in lokalerna och frukost. Allt var närodlat och så fint. Jag tycker det är otroligt viktigt att börja prata om hållbarhet i allt större utsträckning, även om det ”bara” är en maträtt. Alla medvetna val är bra val! Viktigt att komma ihåg!

Jag fick äran att träffa underbara Malin Persson som jag följt så länge jag kan minnas på sociala medier men även genom TV-skärmen. Jag var ju tvungen att föreviga stunden då jag stod och pratade med Malin och Hanna. Två otroligt kloka individer jag känner mig lycklig över att ha fått träffa.

Vi fick också göra vackra arrangemang av alla de olika tulpaner som fanns på plats. Det var min första gång jag försökte mig på något liknande, men jag tycker det blev sådär perfekt vårigt. Det var en väldigt lärorik förmiddag då vi fick ta del av hur tulpaner drivs upp i Sverige, krav, lagar och måsten. Det är en vetenskap att värna om och driva upp tulpaner på ett hållbart sätt. Jag tror att vi många som tar dessa vackra blommor lite för givet.

När allting faller

Timmarna gick och jag åkte hem för att landa i en hemsk eftermiddag. Luften gick ur mig och det var grått – inombords och utomhus. Jag lyckades inte lokalisera vart min ångest kom ifrån och vad den betydde. Jag valde att släppa allt jag gjorde och tittade på Äkta Billgrens. Därefter tog jag och Charlie en promenad i regnet som fick mig att verkligen tänka till. Jag stod och tittade ut över sundet och kände regnet mot min kind. Jag visste inte riktigt vad jag försökte få fram. Jag kom fram till att känslan som kommit över mig handlade om pressen och alla krav man sätter på sig själv. Jag tror mig behöva prestera för att andra ska vara nöjda med sin tillvaro när det är min egen jag ska värna om.

Jag tog mig hem och valde att försöka skriva ner känslorna jag kände.

15 januari, Hannes tankar

Jag har försökt formulera mig så många gånger kring det här ämnet. Orden tar slut och känns fjuttiga, men jag försöker. Jag stod igår kväll och tittade ut över sundet. Regnet rann längst min kind och jag kände en stor uppgivenhet. Det uppstod så många frågor. Vad håller jag egentligen på med? Vart är jag påväg? Vem är jag? Vem vill jag vara? Vilka vill jag omge mig med? Det var så otroligt många frågor som mynnade ut i ett otroligt enkelt men komplext svar. Jag vill vara mig själv. Jag vet inte vart jag är påväg, men jag försöker njuta av den långa resan. Jag vill vara den mest omtänksamma, tacksamma och lyckliga Hannes jag kan vara. Det är inte lätt alla dagar, men jag vill försöka. Jag vill omge mig själv med människor som vågar öppna upp sig och släppa in mig på djupet. Jag vill vara en del av sammanhang och relationer som betyder något på riktigt.

Jag bestämde mig där och då framför sundet i sällskap av sundets kyliga bris att idag är dagen jag slutar prestera för någon annans skull. Jag ska börja prestera för min skull. Jag vill inte låsa mig i olika fack eller sätta stämplar på vem jag är eller vad jag gör. Hädanefter kommer jag försöka släppa lite på fasaden. Jag vill ju bara vara lycklig. Jag vill ju bara vara lycklig över att få finnas till. Jag förväntar mig inte att folk ska förstå, men detta inlägg gör det möjligt för mig att gå tillbaka och ta del av mitt mående. Det är en konstant resa. Med detta sagt vill jag skicka alla er där ute i denna lilla sfär en rejäl kram. Ni är värdefulla.

Klicka gärna på det lilla hjärtat. 

93
Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på print
Dela på email

Detta inlägg har 7 kommentarer

  1. Anna

    Vackert Hannes. Stor kram

  2. Petra

    Så fint skrivet Hannes, ha en fin dag

  3. Sarah

    Så fint och tänkvärt som alltid när du skriver ❤️

  4. Annelie

    Fina ord… det du skriver känner jag igen mycket av . Upplever ofta ångest o uppgivenhet efter ett socialt sammanhang . Tror att alla sinnen är på topp o jag själv känner mig aldrig bekväm o avslappnad i offentliga sammanhang då slår ofta ångesten in i ensamheten efteråt . Ibland är det värt det o ibland inte . Fint det du delar med dig

  5. Ingrid

    Hej Hannes
    Tack för att du delar med dig. Jag känner dig inte och vet inget om din kosthållning. Själv har jag ett fastställt (av Arteget i Malmö) sockerberoende och fick efter en sockerdetoxkurs en matplan. Denna baseras på vad hjärnan behöver för största välbefinnande. Oavsett om vi är beroendepersonligheter eller om det handlar om obalanser.
    Tre måltider per dag, bestående av:
    Animaliskt (ja!) protein, grönsaker ovan jord samt olivolja av god kvalitet.
    Det är ett råd som du inte bad om, men som jag starkt kände att dela med mig av till dig. Det är 1,5 år sedan jag lade om kosten och den har förändrat mitt mående till det bättre. Varm kram och tack för ett fint konto!

  6. Sandra

    Hannes – vad modigt att du skriver så öppet! Jag känner igen mycket i dina ord, speciellt eftersom jag hade liknande känslor efter eventet igår. Enda sen mitten på förra året har jag känt mig vilsen i det jag gör och försökt hitta en väg som funkar för mig. De känslorna är såklart starkare ibland och svagare ibland. För min del har det inneburit att skala bort en hel del saker, inte vara för hård mot mig själv samt att faktiskt tillåta mig att ta lugna dagar. Så eftersom jag kände de känslorna krypa på igår på vägen hem har jag tillåtit mig själv att ta en lugn dag idag, en lång promenad i solen samt göra något för mig, som får mig att må bra. Tror också att människor som går igenom eller söker efter utveckling lättare ställer sig frågor likt de du beskriver. Att man strävar efter något annat som kanske är utanför där man är just nu och därför känns det lite jobbigt. Jag vet inte om man någonsin blir helt klok på det men tycker att det låter som att du kom fram till bra saker som kommer att gynna dig själv! Stor kram, Sandra

  7. MiaAnderberg

    Vad fint att du delar med dig. Och speciellt här på Lovely Life där det finns så mycket plats för kärlek.
    Dessa känslor känner säkert många i olika sammanhang. Det är lätt att känna att man måste ”pleasea” på ett förväntat sätt. Det jag kan säga dig efter många år i branschen på olika sätt är att bara vara dig själv. Det är i äktheten som kärleken finns. Jag tror att du är på rätt väg och vi är så glada att du är här på LL. Kram❤️

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.