Lovely life Gravid med andra barnet

Gravid med andra barnet – Tankar och känslor

Lovely life gravid andra barnetLovely life gravid andra barnet

Lovely life gravid andra barnet

Ja hörrni, tänk att JAG är gravid med andra barnet. Jag som så länge var livrädd att bryta de rutiner vi skapat med Olivia. Jag som varit och fortfarande är panikslagen över hur min kärlek ska räcka till. Hur ska jag orka? Hur ska mitt band till Olivia förändras? Vad ska hon känna och hur ska det påverka henne? Det är helt klart annorlunda denna gång och jag tänkte i detta inlägg försöka sammanfatta de känslor och tankar jag har. Kanske bara för att skriva av mig, men också för att kanske kunna stötta någon annan. Har iallafall förstått att mina känslor inte är konstiga eller onormala på något vis, men ändå så nötande. Så mycket frågor och funderingar som håller mig vaken om nätterna. Så mycket ångest som ger mig huvudvärk varje dag.

Lovely life gravid andra barnet

Där är jag, mitt i renoveringskaoset som härjar i vårt sovrum. Så mycket att fixa med och stressen över hur vi ska hinna ger mig sammandragningar. Ja, jag vet, jag måste vila och slappna av. Jävligt lätt att säga och tycka, men inte samma sak att göra. Jag vill hinna så mycket det bara går innan jag kommer slitas i stycken mellan två små varelser som behöver mig. En är krävande nog, trots att hon är den mest positiva och snälla lilla människan som existerar. Ingen tvekan om att hon kommer bli världens finaste storasyster, med all sin empati och omtänksamhet. Ett hjärta som skimrar i finaste guld. Det är inte det jag oroar mig för såklart.

Oro, ADHD och skuldkänslor

Men oro, det har jag så det räcker och blir över denna gång, och det är inte för samhället eller coronavirus. Kunde inte bry mig mindre om det just nu faktiskt, för min hjärna är någon helt annanstans. Veckorna rullar på och våren och sommaren står runt hörnet. Sommaren. Ja, det är då jag bli tvåbarnsmamma. Jag av alla människor, med alla rätt på ADHD-skattningen, ångest och skuldkänslor upp över öronen. Hur ska jag klara allt det här känslomässigt? Jag som gråter för allting även om jag inte har gravidhormoner, som är rädd för det mesta och alltid osäker på om jag gör rätt eller fel som mamma. Som lagt undan extremt mycket av mig själv för mammarollen och som inte har några verktyg från min egen uppväxt att använda.

Då får jag väl skylla mig själv, kanske man kan tänka? Som skaffar fler barn och fler utmaningar. Men jag vill inget hellre. Jag vill ha ett helt gäng ungar med mannen jag älskar, helst en massa djur och en gård också men man får stoppa någonstans. Eller nej det tänker jag inte, för det är inte jag. Men det finns inget som gör mig så stark som att vara mamma. Trots osäkerhet och tvivel, har jag hittat mig själv och är säkrare på mig själv än jag någonsin varit. Vi klarar allt tillsammans, min älskade man och jag, det tvivlar jag inte en sekund på. Så mycket jag aldrig hade vågat utan honom.

Lovely life gravid mammablogg

Lovely life Gravid med andra barnet

Skillnad på att vara gravid med andra barnet

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara sådan skillnad på att vänta barn nummer ett och två faktiskt. Vad är skillnaden då? Ja, typ ALLT skulle jag säga. Har mått sämre, haft mer symptom, trötthet och krämpor. Med Olivia var magen platt till typ månad fem, denna gång har jag varit uppblåst sedan dag ett. Dessutom längre än så eftersom vi var gravida en kort stund i september/oktober som slutade i missfall. Vid första graviditeten gick tiden oerhört sakta och man bara gick och väntade på alla milstolpar. Denna gång vill jag stoppa tiden. På onsdag går vi in i vecka 23 och har redan gjort alla ultraljud och nu rullar det bara på tills det är dags. När jag var gravid med Olivia var jag arbetslös, svävade på rosa moln och spelade Sims hela dagarna. Jag bodde på landet och kunde ägna varenda tanke åt att vara gravid och längta.

När jag väntar barn denna gång får jag påminna mig om att jag är gravid, har svårt att knyta an och längtan finns inte där riktigt ännu, vilket såklart också ger skuldkänslor. Jag vill pausa tiden jag har kvar till att bara vara mamma till Olivia. Jag vill inte att det kapitlet ska ta slut. Samtidigt vet jag att så fort det lilla livet ligger i mina armar så kommer jag bli kär på nytt. Men just nu känns det inte alls så. Olivia är mitt allt, hur ska någon annan kunna ta del av den kakan?

Lovely life gravid andra barnet

Förlossningsrädsla gånger två

Att vara gravid med andra barnet har dessutom medfört en helt ny rädsla för mig. Förra gången kändes kejsarsnitt som en skön utväg och en räddning, men med tanke på hur den förlossningen blev så känns det inte som jag har några alternativ alls. Där slutade det med att det lugna, planerade och kontrollerade snitt istället blev akut på grund av att mina värkar satte igång. Tre dagar låg jag och hade ont och fick Bricanyl för att sjukhuset gärna ville hålla sin bokade operationstid. När det väl blev av var allt stressigt och kaotiskt. Ingen hade riktigt tid med oss och jag fick ligga ensam på uppvak i fyra timmar utan att ens veta om Olivia mådde bra. Hade jag blivit mamma precis? Mådde hon bra? Var allt bara en dröm?

Jag förstår ju att det där inte gick rätt till, och att skulle vi välja snitt även denna gång så borde det funka på ett annat sätt. Men oron finns där, och jag har ännu inte landat i hur jag vill föda. Veckorna springer ifrån mig och ungen ska ju ut förr eller senare. Nu ska jag börja gå Aurora-samtal och går även hos psykolog, så vi får hoppas att det klarnar. Men livrädd, det är jag allt.

Lovely life gravid andra barnet

Inte bara vi som väntar

Nu är det ju inte så, på något sätt att jag ångrar detta, tvärtom. Vi är så glada och förväntansfulla. Allt känns som ett mirakel som inte går att begripa, med tanke på att vi först fick missfall och sedan blev gravida direkt. På riktigt, för jag hade inte ens mens mellan. Det är så härligt att se Olivia vänta på sitt lilla syskon, eller “sin bebis” som hon säger. Hon plockar ut saker bebisen ska få av henne, tänker ut vad den ska heta och vad hon ska lära den. Det blir en spännande tid helt klart. Jag vill bara komma över denna oro så jag kan njuta lite också, men det verkar svårt. Kanske kommer jag inte landa förrän vi ligger där på BB? Kanske inte ens då, utan några dagar efter? Det får väl vara okej tänker jag, då ingenting med denna graviditet påminner om den förra. Lika olika och unika som de två personligheter vi bakat.

Tiden får visa hur allt blir helt enkelt. Ni får gärna följa mig på Instagram där jag mer dagligen uppdaterar om detta och såklart även här på Lovelylife. Skriv gärna av er om ni upplevt samma känslokaos eller har några råd till mig. Klicka gärna på det lilla hjärtat om ni uppskattar denna typ av inlägg, som är så “jag” det bara kan bli. Tack <3

43
Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på print
Dela på email

Detta inlägg har 9 kommentarer

  1. Håller med dig om att det är stor skillnad mellan första och andra! Tiden bara susade förbi så man hinner inte riktigt reflektera på samma sätt med ett syskon som lever rövare hemma. Det är nog väldigt vanligt så oroa dig inte! Hjärtat växer och det finns inget finare än syskonkärleken, de kommer alltid ha varandra sedan ❤ Allt kommer gå fint ❤

    1. Tack världens bästa du <3

  2. Älskade min dotter.
    Jag har fött dina två syskon o dej. Tre helt olika graviditeter, tre helt olika barn som vuxit upp till tre helt olika människor. Men alla tre är lika älskade.
    Det blir ingen skillnad på kärleken, jag lovar dej.
    Tror att alla känner så, ”hur ska man kunna älska nästa barn lika mycket som det första?”
    Ta det bara lugnt. Det blir bra.
    Och du är inte ensam♥️♥️♥️

  3. Allt blir bra Ingrid och det är förstås ok att känna oro. Kärleken får plats jag lovar.

  4. Fina Ingrid ❤️ Jag förstår dina funderingar. Vi pratade om dem där på en restaurang när känslorna var nära och stora.
    Jag kände en oerhörd avtrubbad känsla inför att få mitt andra barn. Jag kände det som att jag svek min dotter och jag bestämde mig för att bevisa för henne att hon var min stora kärlek. Men så kom han, liten och underbar. Jag försökte att vara återhållsam med kärleken. Men han ville bara vara nära mig, älska mig och bli älskad. Jag grät, han grät och jag led. Det var ju helt omöjligt att inte älska honom. Jag var ju fylld av kärlek. Jag kapitulerade.
    Detta är sååå vanligt och det ÄR ok att känna så. Något som jag länge hade ångest över att jag känt.
    I dag är de 11 och 14 år. Han är fortfarande den som vill vara mig allra närmast. Fylld av kärlek och omtanke. Min flicka blev och är en stolt, stark och självständig storasyster. Kram kram

    1. <3

  5. Wow så fina gravidfoton!

  6. Så fina foton ♥️
    Jag fick min andra dotter i januari. Storasyster är nyss fyllda två och var min lilla tjej och mitt allra viktigaste i livet. Jag grät så många gånger de första veckorna över känslan av svek och att inte räcka till. Att ha haft en för vass ton, dåligt tålamod eller bara varit disträ. Jag kände en väldig sorg i att inte hon var min enda längre, hur sjukt det än kändes, men vetskapen att hon alltid skulle behöva dela på uppmärksamheten gjorde ont.
    Nu är lillasyster 3 månader och saker har förändrats. Jag kan redan se deras band som börjar vävas och storasyster är så mån om sin bebis. Jag börjar inte bara förnuftsmässigt utan också känslomässigt förstå vilken gåva ett syskon är. Lillasyster blir allt mer en egen person och hennes plats i familjen har blivit självklar.
    Det var omvälvande med dessa känslorna och det svåraste med att bli tvåbarnsmamma tycker jag. Och även om jag blev arg på min sambo den där första tiden när han tröstade, men också hintade om att hormonerna påverkade mig, så är jag övertygad om att de inte iaf gör känslosvallet lättare…
    Jag tar stunderna med storasyster och passar på att verkligen gosa och njuta av hennes närhet och den fantastiska lilla person hon är och jag hoppas och tror att hon märker då att jag är hennes lika mycket som förut.
    Förstår känslan av att vilja stanna tiden, men från andra sidan så ser jag inte längre någon konflikt i den känslan och vad vi har idag. Känner mig rikare än någonsin, och jag har gråtit flera ggr även av glädje för min stora tjejs skull, att ha kunnat ge henne ett syskon!
    Det kommer bli jättebra ♥️
    Lycka till och ett stort grattis!

    1. Men ååå tack snälla för dina ord. De hjälper mig verkligen. Tack <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny