Jessica E 6 aug 2017 Svara De första tre månaderna kändes som skörast för mig med alla mina 3 (fast värst med nummer ett så jag känner igen mig i det du skriver…) Vid tre månader känns de inte så genomskinliga längre tycker jag om du förstår vad jag menar 🙂 Oron lär man sig att leva med men den skiftar från att tro att de inte andas till kommer hen att trilla och slå sig/bli överkörd, till kommer hen att få kompisar i skolan etc etc…. 🙂 KRAM och återigen ett riktigt stort grattis!!
Emma 7 aug 2017 Svara Ja, forsta manaderna ar varst, sarsklit nar man last om SIDS och allt annat laskigt som kan drabba en liten. Min Freja ar nu 18 mander och det blir battre. Men nu oroar jag mig istallet over att hon ska ramla och sla sig (hon gar och springer). Att hon ibland rakar ata jord ar inte sa viktigt, lite skit rensar magen som man brukade saga. Daremot tror jag oron kommer tillbaka nar de blit tonaringar. Jag vet hur jag sjalv, och inte var man arlig eller klok alla ganger! Stort grattis, den har ar till er https://www.youtube.com/watch?v=crNtwZ8JVCc
M 7 aug 2017 Svara Jag tyckte det var känslomässigt FÖR MYCKET too handle första halvåret!! Jag tyckte om så mycket att det gjorde ont, det stressade mig att han bara var min ”till låns” och tiden gick alldeles för fort.. Jag grät för att jag älskade honom så mycket i ett halvår! Galet.. Men sen blev d mer ”normalt”. Har i efterhand insett att det nog hängde ihop mycket med ammandet för mig, vid 6 månader började han ju äta vanlig mat också och jag antar att mina amningshormoner då lugnade ner sig lite… Grattis till er!! Jättefint namn o superfina bilder på dig!
Emilie 9 aug 2017 Svara Stort GRATTIS till er! Visst är föräldraskapet för stort för ens hjärta ibland <3. Jag gick i skolan med Basse så det känns lite extra roligt att följa. GRATTIS igen!
