isabellepedersen

Isabelle Pedersen heter jag och bor i Stockholm med min man Sebastian och vår lilla dotter Doris som föddes i juli 2017. Jobbar som marknadskoordinator på This cup counts - kaffet som stödjer lokala ideella organisationer. På den här platsen kommer jag dela med mig av sådant jag funderar över och tycker om. Vackra foton, ihopknåpade meningar, kläder, inredning och vardagligheter bland annat. Och Doris. Jag är väldigt glad att du hittat hit. Välkommen! Har du några frågor går det såklart alldeles utmärkt att höra av dig till mig på: pedersen.isabelle@gmail.com

Tankar en nationaldag – om djur, barn, sommaren och det där hatet som ger mig en stor klump i magen

Tankar en nationaldag – om djur, barn, sommaren och det där hatet som ger mig en stor klump i magen

Pionerna är så vackra nu. Önskar snittblommor kunde leva för alltid. Och den stora busken utanför med de rosa små blommorna likaså. Vill inte tänka på att det en dag blir vinter och mörkt och kallt igen. Blir deprimerad av tanken. Ska inte tänka på det. Sommaren är lång och ligger framför oss. Och mina husdjur här ovan kommer i alla fall leva vääääldigt länge.

 

Den fina leoparden som jag gav mig själv i present, och den lilla Lisa Larsson-hunden som jag fått av min farmor. Jag fick den en av de sista gångerna jag träffade henne, och hon sa att hon tyckte den var lik henne, och sa att jag skulle ta hand om den väl och tänka på henne när jag såg den. Och det gör jag verkligen. Fina farmor. Jag kan fortfarande höra din skånska gälla röst när jag blundar. <3

 

Annars då? Jo, Doris växer så det knakar. Snart bara en månad tills hon fyller ett. Fattar inget av hur fort det går. Hon mår bra, var på 10-månaderskontroll och klarade sig fint. Hemma är hennes största intresse att sluka böcker. Bokstavligen. Hoppas det håller i sig. Fast inte det bokstavliga då. Men att ha bokhyllan som favoritplats är ju alltid lovande för framtiden. 🙂

 

Är så lycklig över den här sommaren som redan varit så lång. Tror det är därför jag får vinter-ångest ibland, för det känns redan som att sommaren varit här så länge så den rimligen snart borde vara slut. Men så är det ju inte. Vi har liksom bara fått en bonusmånad. Är ju läskigt om en tänker ur miljöaspekt, men njuter ändå utav bara fan. Finns inget jag älskar så mycket som sommar.

 

Idag är det Sveriges nationaldag och jag känner mig tacksam att bo i Sverige för det mesta, men jag har ändå känt mig ganska nedstämd på sistone kring vårt land. Det närmar sig val, och jag tycker att det är så fruktansvärt ledsamt att Sverige blivit så väldigt rasistiskt. Det har smugit sig på länge, men nu är det liksom överallt och jag blir så jävla rädd för detta. SD ökar vansinnigt i mätningar, och internetklimatet är helt fruktansvärt. Ett exempel är stormen kring Ben & Jerry’s, efter att de tagit ställning för en human flyktingpolitik. Heja dem känner jag! Vill äta massor av deras glass nu!!

B&J har fått otroligt mycket kärlek i sociala medier, men de har fått lika mycket hat. Och jag blir så jäkla rädd när jag läser alla dessa hatkommentarer, för det är så vansinnigt många människor. Det är inte några få längre. Och kommentarerna bara lyser hat, folk har liksom ingen känsla för att det är faktiska människor de talar om. Människor som flytt för sina liv. Som satsat allt de har för att komma till ett land där de kan vara trygga, som  t.o.m var minderåriga när de kom hit, rädda och ensamma, och så möts de av så mycket hat.  För de som hatar pratar om flyktingar som någon livsfarlig grupp med människor som våldtar, mördar och tar alla resurser Sverige har. Fy fan, jag blir så jävla ledsen. Historien bara upprepar sig. Var fan är medmänskligheten? Var är humanismen? Vart fan är vi på väg?

Är helt besatt av serien Handmaid’s tale. Kollar ni på den? Blir så upprörd och ledsen och berörd, och också påmind om att inget kan tas för givet. Att allt vi tar som självklart kan ändras. Förhoppningsvis kan det inte gå så långt som i serien, det kan vi ju inte tro. Vi måste tro på och fortsätta kämpa för ett öppet och medmänskligt samhälle. För kärlek och rättvisa. För allt annat är otänkbart. Det har historien ändå lärt oss. Om vi är vettiga nog att minnas.

SparaSpara

0

Detta inlägg har en kommentar

  1. Så bra inlägg! Viktigt och sorgligt…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.

Stäng meny