SUNSET01

Hans dag

Så fyller han år. Min bästa människa, stora kärlek, trygghet och make! I höst är det redan 7 år sedan vi gifte oss. 7 år!!! Herregud, så tiden springer iväg. Och inte kunde jag väl ana som osäker, nybliven 14-åring att den lilla 13-åriga pojken med de bruna ögonen som jag så snabbt förälskade mig i, skulle visa sig vara min blivande make och själsfrände.

För 20 år sedan.

Jag minns att det var som en blixt som slog ner första gången jag såg honom. Han hade precis börjat 7:e klass i samma skola som jag och efter några veckor på den nya terminen blev vi ett par. Det var kärlek vid första ögonkastet och i år är det prick 20 år sedan den blixten slog ner. Värt att fira på alla vis! 

Det har såklart varit både dalar och toppar i vår relation. Kärlek och relationer är allt annat än enkelt. Men just nu är jag så tacksam över att vi är i ett sådant fint ställe i vår relation. Vi vill varandras bästa och försöker få ihop livspusslet på bästa sätt båda två, för varandra och familjen. Jag skulle nästan vilja säga att det känns som om vi är lite nykära, dessutom. Och det kan man ju behöva efter sådär 20 år tillsammans, eller hur? Just det beror nog på saker som just nu pågår i vår omgivning, som egentligen inte berör oss direkt men som gör att vi liksom försöker lite extra. Att försöka visa varandra uppskattning varje dag; ge en godnattpuss, säga något snällt eller att bara ge en spontan kram kan vara det bästa receptet på kärlek.

Något jag lovat mig att bli bättre på i år är att fota både maken och mig, gärna tillsammans. Vi finns inte tillsammans på någon bild i princip, förutom på våra bröllopsfoton. Skamligt ju!

Han är min trygga famn som jag litar på till hundra procent. Men då och då kan det slå mig hur otroligt läskigt och utelämnande det egentligen är att ge hela sitt hjärta till en annan människa. Allt man kan hoppas på är att denne vårdar det ömt. Men samtidigt tror jag att det måste vara så, för att kärleken inte skall bli för svår och komplicerad. Tillit är kanske det viktigaste och läskigaste vi som människor kan ge här i livet.

Nåväl, i 20 år har det varit han och jag, arm i arm, dansandes fram genom livet. Jag hoppas verkligen musiken väljer att spela för oss i många, många år till. Jag ser fram emot att få bli gammal tillsammans med honom. Eller jag ser ju inte fram emot att bli gammal, men får jag bli det tillsammans med honom så är det fint. Grattis på din dag älskling!

7
Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på print
Dela på email

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny