Ett block med färgade flikar

Jag vaknar två timmar innan klockan ringer. Försöker känna efter om jag är stressad eller bara utvilad. Räknar timmarna från dess att jag somnade med min dotter på armen. Kroppen känns pigg, men sinnet är fullt av obetalda räkningar och tider som behöver bokas av och bokas om. Jag vet inte om det är det som väcker mig. Men jag har köpt ett nytt block, ett sådant med flikar i olika färger. Olika färger som skapar en illusion…

0 Kommentarer

Hindi Zahra

Mitt bästa tips just nu är kanske att börja veckan med Hindi Zahra, Until the next journey är ett album med några av hennes låtar unplugged. Magiskt tycker jag. För ett par år sedan såg jag henne på Nalen, och hon är nog faktiskt en av de bästa jag sett live. Så otroligt musikalisk, skör och stark.      

0 Kommentarer

Privilegium

Vi börjar så sakta med innerfönstren och eldar i kökspannan. Allt med ett gammalt hus känns som en vetenskap för sig, och jag finner inte riktigt tiden att sätta mig in i allt jag borde. Men jag tänker att vi kommer dit. Att vi hör hemma här. Det är fin vecka som passerar . En sådan med ombäddad säng och smutsig disk som liksom går mig obemärkt förbi. Jag arbetar många timmar och  mitt hjärta slår lika hårt…

0 Kommentarer

En ynnest

Jag tar ett beslut på söndag morgon. Ett sådant tveklöst som landar mjukt men samtidigt bestämt. Det är den bästa typen, om du frågar mig. Jag stryker en av alla de saker jag vill, brinner för, och blir lycklig av. För sådant är livet. Och jag kan inte vara den som med tydlighet talar om prioriteringar med dem jag bryr mig om, utan att också tala till mig själv med samma ord. Det är inget annat än en…

0 Kommentarer

Det enda

  Tiden rinner mellan mina fingrar och jag försöker tala vänligt till mig själv. I alla fall så försöker jag att avsluta meningarna så, hur de än må ha börjat. För det enda viktiga är stunden då hon trycker sitt lilla huvud tätt intill, precis under min haka. Det enda riktigt viktiga.      

0 Kommentarer

September

  September handlar så mycket om hennes små rossliga andetag. Om sänkta krav och om hans vackra axlar som jag ibland glömmer att kupa mina händer runt. Man glömmer det man inte får glömma. I samma stund som man med darriga armar försöker att trycka dit den där sista biten i sitt vardagspussel. Det är då man glömmer. Och jag har aldrig varit en sådan som romantiserat kring överfyllda kalendrar. Det har aldrig fått mig att känna mig…

0 Kommentarer

Tunna lager

Tiden landar i mina händer på en onsdag. Jag bär trasiga jeans och en t-hirt, så som oftast nu. Och i bilen sjunger jag med i någon sång på radion och tänker att det är just en sådan dag som jag kommer att minnas. En fint erbjudande om att få stanna på en plats där jag verkligen önskar vara. Med detta infinner sig någon slags lugn. Och jag målar äntligen klart hennes byrå med tunna lager gammelrosa linoljefärg.…

0 Kommentarer

Med mina sår

I huvudentrén sitter originalfärgen kvar från länge länge sedan. På visningen av huset drog jag lätta fingrar över ett parti där den krackelerat och förklarade för säljaren att det är just det där, det som inte går att köpa för några pengar i världen. Tiden. Spåren. För mig är det det viktigaste. Det som gör att jag kan känna mig hemma. Rakt upp och ner, som den jag är, med mina spår. Med mina sår. I mitt hem…

0 Kommentarer

You of such strong heart, you of such fierce tenderness, you the delicate

Photography - Isabel N Wedin Clothing & styling - Tuva Minna Linn/Odd Lovin´  Make up & hair - Lovisa Fredriksson Model - Edlina A   Dessa bilder kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. Det var det första jobbet jag gjorde efter att Indie föddes. Det duggregnade den dagen och jag satt i en kohage och ammade mellan bytena. Det var också de första bilder Isabell och jag gjort tillsammans som ett magasin valde att publicera,…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny