DSC_5646

Arkimedes

_POD2165

_POD2160_POD2168

Jag klipper hennes lugg, så långt ifrån rak.
Ompa, ompa, sjunger hon med apan under armen då hon går med bestämda kliv. Jag hade tänkt att det skulle bli, ännu en elefant .
Men hon väljer själv nu. Och det är något så väldigt speciellt med det.

Och jag, jag får tillslut det där erbjudandet om att stanna på obestämd tid.
Blåa himlar återvänder och en envis förkylning släpper.
En tisdag har jag mer energi än på så länge.
Jag sittdansar i bilen och trummar på ratten,
hög på känslan av att vara vuxen.
Känslan av trygghet och av frihet.
Till mig kom den kanske inte på riktigt fören en vecka innan min trettioandra födelsedag.

Så är det ibland.

Och den lilla röda.
Jag kallar honom Arkimedes.

 

0
Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på print
Dela på email

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny