Hoppfullt, men ändå kallt.

  När tunga regnmoln beslutar att dela sig så fylls både jag och rummet med ett alldeles särskilt ljus. Hoppfullt, men ändå kallt. Jag tänker att det nog är det vackraste ljus jag vet, särskilt då det når våra väggar som ingen rört på närmare hundra år. Min dotters hår doftar pyttipanna och hon vill så mycket hela tiden, eller så vill hon verkligen absolut inte alls. Jag byter till april månad på väggkalendern och påminner mig själv…

0 Kommentarer

The home of April Hughes

  Vill dela med mig av ytterligare ett sådant hem som jag finner inspirerande. Jag tycker om detta, när  detaljerna och livet vävs samman till ett hem. När det kommer till yta och estetik så har perfektion aldrig direkt tilltalat mig. Jag finner inget där att ta fäste vid, inget som lämnar mig med stora frågor eller nyfikenhet. Utgångspunkter som för mig alltid gjort att livet känns rikt. Via - The Selby    

0 Kommentarer

She acts like summer and walks like rain

  Mellan andetagen på min lunchrast planerar jag för vårens fotograferingar, jag finner lust och glädje i det vilket känns som en efterlängtad strykning över min axel. Jag funderar mycket över hur jag ska ta mig vidare från där jag befinner mig nu. Vilka drömmar som eventuellt behöver ge vika och vilka som skall erhålla min energi. Det är dom stora frågorna i livet, givetvis. De som måste få gro långsamt. Foto - Isabell N Wedin Styling -…

0 Kommentarer

Krokben i mars

Jag kan räkna på min ena hand de gånger jag lämnar huset under veckan som passerar. Jag varvar min tid mellan olika soffor, sängen och skållheta bad. Jag läser varken efterlängtade böcker eller skriver. Influensan slår ut min vanligtvis goda aptit och lämnar mig orkeslös och avtrubbad på ett sedan gammalt välbekant och sorgligt vis. Jag stirrar mycket in i sovrummets tapet och kommer i kontakt med flyktiga minnen, människor som passerat och städer som inte längre är…

0 Kommentarer

Den fjärde dagen

Vi får influensan, den lilla och jag. I dimman försöker jag komma i kontakt med minnet av då jag sist varit så påverkad av ett virus. Inte sedan högstadiet konstaterar jag. På slutet av den fjärde dagen skrattar jag ett förlösande skratt från magen, jag gör det fast att jag knappt kan andas. Sedan vädrar jag, bäddar rent och vilar på hans bröst. Och jag tänker på hur mycket det känns som hemma, nära honom. Tio år passerar…

0 Kommentarer

Innan sommaren kommer åter

Har så många fina afghanska smycken som ligger och väntar på att få bäras. Innan sommaren kommer åter, tänker jag. Tiden att arbeta med mitt eget företag, har som ni säkert förstår, fattats mig. Tanken på att dess tid kanske är förbi har florerat i periferin. Men jag har låtit den vara så, varken tagit den till mig eller skjutit den från mig. Jag har hela tiden med mig en slags grundtanke om att denna tid där jag…

0 Kommentarer

Allt blir lättare nu

Det är den första helgen på mycket länge som jag ändå lyckas landa, koppla bort och lämna bakom då jag stämplar ut. Det är en träningssak tänker jag och tittar på föreläsningar på datorn till morgonkaffet. Så visst, lite är jag ändå där. Men vi äter också gårdagens pizzarester i solen på kökstrappan, andas skog och sover middag ganska länge.  Och på en av hundpromenaderna är jag tillräckligt närvarande för att höra bäcken porla. Det slår mig att…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny