Hårt i min hand

Om mornarna är det kallt på nedervåningen nu och jag greppar efter flyktiga känslor, kanske framförallt de där första timmarna. När livet blir för fysiskt blir det svårt för mig. Jag tycks fastna i en självmedvetenhet som gör mig rädd. Stundtals gör jag tappra försök att verbalisera upplevelsen, men oftast låter jag den förbli under min hud. Det är övergående. Allt är. Jag kramar just den erfarenheten hårt i min hand och blickar utåt, bort från mig själv.

0 Kommentarer

Sensommar

    Det var som att jag bestämde mig i hjärtat att hösten var här, som om jag tog den i handen och sakta vandrade iväg. Inte motsträvigt, men inte heller med lätta steg. Jag behöver göra det varje år. Samma procedur. Samma handfattning. Samma beslutsamhet om att släppa efter. I år kanske tidigare än någonsin, och jag tänker att det inte bara handlar om att sommaren varit så ambivalent, utan snarare att den kom med stora beslut…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny