Vecka 41

Under den fyrtioförsta veckan faller regnet, han lämnar köksdörren öppen och det kalla linoleumgolvet möter mina fötter när jag smyger ner för trappan en eftermiddag. Jag håller mig mycket för mig själv. Försöker göra sådant som jag vet att jag mår bra av. Läsa poesi. Promenera i skogen. Skriva. Somna. Lyssna på vattnet från kranen då badkaret fylls. Blunda. Bryta tystnaden för en stund och ta in något från dem jag håller närmast. Det är återigen dagarna i…

0 Kommentarer

Vi faller så, som dominobrickor

Jag gråter påskhelgens första tårar i bilen strax efter kl 09 på Skärtorsdagen. Det gör hon också, sittandes strax innanför grindarna på förskolans gård. Jag hör oss båda. Det är en synkroniserad uppgivenhet. Säkert smetar den ut hennes påsksmink lika mycket som min mascara. Jag fumlar efter papper men finner en tunn tygnäsduk med brodyr i facket mellan sätena. Ibland är moderskapet så fysiskt att jag vill riva min hud. Att jag bara för en kort kort stund…

0 Kommentarer

Ett utkast från februari

När sjörapporten i P1 möter mig genom radion en kväll så slår jag inte längre av per automatik. Jag finner något där som jag just då behöver. Den monotona rösten, den repetitiva monologen. Som ett mantra men ändå inte. Att lyssna på ett språk som är mitt men ändå inte mitt. Det känns hemma och vilt främmande på precis samma gång. Budskapet är oviktigt. Det är känslan det frambringar i min kropp som det handlar om. Och jag…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny