”Ibland är du oerhört lycklig”

Det är i slutet av april. Under två dygn ljuder kornas smärtsamma råmande genom byn där jag bor. Det är nu de separeras från sina kalvar, förklarar min man. Jag lyssnar till dem om natten. Deras plåga sammanblandas med sydvästliga vindar och piskande regn. Allting slår så hårt mot vårt otäta sovrumsfönster, och jag vet inte hur eller när jag somnar. Jag läser Roberto Bolano och förälskas av enkelheten i hans språk. När det kommer till det skrivna…

0 Kommentarer

Dag 21

Jag söker efter något som ska inge en känsla av återvunnen balans. Den där tunna grenen som trotts att den långt ifrån kan bära ens vikt är tillräcklig för att förhindra fallet. Tankarna är flyktiga, oxytocinet för dem precis vart de vill. Jag kommer på mig själv med att bara flyta med i de mest absurda tankegångar. Allt är så primitivt. Min främsta uppgift nu är att nära och skydda ett barn. Och för mig har det alltid…

0 Kommentarer

Eko

Vi särar på oss första gången på hans sjunde levnadsdag. Jag behöver uppsöka läkare och vill inte exponera honom för miljön. Det rör sig kanske om 30 minuter allt som allt. Jag står lutad mot en vägg precis intill dörren och observerar tomheten som bor i min kropp nu. Hjärtat slår i min bröstkorg och följs av ett kraftfullt eko från den plats där han låg. Hans behov av min fysiska närhet är lika verkligt som mitt behov…

0 Kommentarer

Den fjärde trimestern

Den sjätte natten smyger jag in på hennes rum då hon sover, lägger mig nära och gråter tysta, tunga tårar i hennes hår. Det är välkänt, att varje början också är ett slut. Det här är slutet på tiden då det bara var vi. Aldrig kommer den igen. Och mitt i allt det ljuva måste gråten därför också få finnas. Jag saknar hennes kropp bredvid min i vår säng. Rörelserna och sättet att andas som bara är hennes.…

0 Kommentarer

En tidig morgon i april

Kvar på mitt skrivbord står tekoppen. De sista kaffedropparna på botten har ännu inte torkat helt. Jag studerar den en stund där den står, som ett monument över hur lite vi vet om livet, det som väntar oss, nästa timme, nästa minut. Tekoppen säger mig att allt vi har och vet är nu, kanske tydligare än vad någonting annat tidigare gjort. Värkarna mötte mig samma morgon som då när jag placerade den där. De tilltar snabbt denna gång.…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny