Dissonans

Under de sista veckorna i november lyfter jag knappt kameran, inte mer än den gången då tre mörkröda krysantemum stora som knutna nävar vissnar tungt på mitt skrivbord. Efter en avslutad essä av Karolina Ramqvist tycks det mig även svårt att lyfta någonting nytt ur högen bredvid min säng. Jag skriver inte heller. Det är en tystnad som gör mig sårbar. I min sons ansikte kan jag då och då skönja ett drag. Och det är som att…

0 Kommentarer

Hemma hos oss

Då Kristin besökte oss för två veckor sedan tog hon också ett gäng fantastiska bilder av vårt hem. Ni kan se dessa, och läsa lite mer om mina tankar kring hus, hem och inredning i detta inlägg hos Krickelin. Om ni undrar någonting kring bilderna, eller texten för den delen, så fråga gärna. Önskar er alla en fin dag!   Foto - Kristin Lagerqvist 

0 Kommentarer

Om trygghet som går att greppa

Min man har ett sätt att vika lakan och handdukar. Han har det från sin mormor och så länge som jag känt honom har han vikt så, som om det vore det mest självklara och enda sättet. Jag är annorlunda. Det tycks mig omöjligt att kunna upprepa samma rörelse. I slutändan står jag med matbordet fullt av dessa högar, alla har de olika form och karaktär. Alla är de olika svåra att stuva in i garderoben på ovanvåningen.…

0 Kommentarer

Då rädslan slutade att krama mig så hårt

Under en kategori som heter Den fjärde trimestern har jag samlat det jag skrev under de första tre månaderna med honom, och som mamma till två. Jag vill ge det sin egen plats, den sköraste och mjukaste och vassaste tiden. Jag vill också att det ska vara lätt för dig som läser att hitta tillbaka den dagen du kanske önskar, eller om du vill dela med dig av dessa alster till en vän. Då Indie föddes skrev jag…

0 Kommentarer

On motherhood – Dori Varga

  Har tänkt så länge att jag vill dela denna fina intervju som jag fann via Tree of Life  med Dori Varga, grundaren och den vackra själen bakom TRIBE the MAMA.  Två konton väl värda att följa och inspireras av. Jag relaterar så väldigt mycket till det som delas och blir så glad av denna typ av community, jag känner att det är någonting vi verkligen behöver mer av (och inne i mig gror en dröm sig starkare, den handlar om…

0 Kommentarer

Lite om mig hos Krickelin

För er som inte redan sett, så vill jag tipsa om att jag blivit söndagsintervjuad av min fina vän Kristin! Blir alltid lite sådär Lars Winnerbäckig när jag ska svara på frågor, men jag gör det ändå och efteråt känns det ändå bra. Mest glad är jag dock såklart för bilderna. Jag har följt Kristin så länge nu att jag insåg då jag såg dessa bilder att jag kanske blivit lite hemmablind för hur fantastiskt duktig hon är…

0 Kommentarer

Veckan som var

Det regnar i dagar utan uppehåll, på den tredje förvandlas allt till snö. Jag fångas av ett kort ögonblick, det då jag gör ett ljud som får min son att skratta innan han lokaliserat mig med blicken. Jag ser en upprymdhet och hunger växa fram i honom. Från rum till rum drar han sig fram över golvplankorna, vid höga trösklar greppar han tag med de små händerna och krånglar sig över. Hela tiden med en nasalandning som ökar…

0 Kommentarer

Lager av liv

   Molnen är inte längre verkliga. De ligger som stora gråblå sjok längs horisonten. Jag sitter på tåget och tycker om hur världen utanför passerar i olika lager. De gråblå sjoken i horisonten som ligger nästan helt stilla, sedan ljusen från byggnader och gator, och närmast de svarta trädkropparna som inte går att fästa blicken vid. Jag kan bara veta att det är träd av erfarenhet. Om min son varit vaken hade han sett något annat. Vad vet…

0 Kommentarer

Playlist October

https://open.spotify.com/user/tuvaminnalinn/playlist/7eGXBjPJTe2YLlwovlwlQO Kanske har jag lyssnat mindre på musik än vanligt under oktober, det känns så. Men den här listan har gått ganska många varv och byggts på. Slutligen blev den nog vad jag behövde. Hoppas att någon mer av er kan känna likadant <3   Photo - Isabell N Wedin Styling - Tuva Minna Linn/Odd Lovin´ Muse - Edlina A 

0 Kommentarer

Hålrum

Jag finner inte hålrummen i slutet av oktober, dem där jag oftast förflyttar orden från tanke till tangenter. Resultatet blir en upplevelse svår att teckna, de liksom staplas på hög i mitt bröst och skapar en slags förvirring. Som när jag under mörka nätter försiktigt söker efter det nedersta trappsteget med min ena fot. Rädd att ta miste och falla. Hålrummen är inte i första hand till för andetag utan för eftertanke. Jag vill inte att någonting ska…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny