Hålrum

Jag finner inte hålrummen i slutet av oktober, dem där jag oftast förflyttar orden från tanke till tangenter. Resultatet blir en upplevelse svår att teckna, de liksom staplas på hög i mitt bröst och skapar en slags förvirring. Som när jag under mörka nätter försiktigt söker efter det nedersta trappsteget med min ena fot. Rädd att ta miste och falla. Hålrummen är inte i första hand till för andetag utan för eftertanke. Jag vill inte att någonting ska…

0 Kommentarer

Då hösten börjar att gå

Jag reser uppåt landet med mina barn, till dit där jag kommer ifrån från början. Utanför fönstret passerar ett kuperat landskap, röda hus med vita knutar, ekar med brandgula kronor och höga tallar. För var gång som jag reser blir det som tidigare varit hemma allt mer borta. Jag bär min son mot bröstet, vår packning mot ryggen och håller min dotter i min högra hand. Jag vill aldrig packa mer än vad jag kan bära och fortfarande…

0 Kommentarer

Natten slocknar

Jag tittar på den svarta himmlen utanför. Snart är det november. Jag spänner underkäken samtidigt som jag bestämt pressar den nedåt, bortåt, isär. Nätterna är som vågor på ett hav, beräknerliga och samtidigt inte alls. Jag somnar när han somnar, går sedan upp för att skölja av klumpig mascara som vid en tidpunkt under förmiddagen kändes viktig. Sedan sjunger jag för henne om vargen i skogen, men även verserna om räven och ugglan som jag själv hittat på.…

0 Kommentarer

Utsikten hon lämnade efter sig

Jag ammar honom till sömns under total tystnad. Sovrummet är kallt och mobilen med de ljusgröna origamitranorna snurrar motsols. Det är dagarna innan nordostliga vindar bryter tystnaden. Jag drar mig för att tvätta, diska eller spela musik, allt som skulle rivalisera med ljudet från vinden då den drar genom trädkoronor och murstock.  Och den jordiga, levande smaken av rödbetor och ingefära är den bästa för mig nu. Jag skriver i mitt hjärta att det här är en vacker…

0 Kommentarer

”Det är det rum vid vars tröskel tystnaden börjar”

Älskaren är den första boken jag läser av Marguerite Duras. I förordet skriver Sara Stridsberg så vackert om havet, hur hon alltid tycker sig höra det i Duras texter. Och kanske är det just det som fångar mig mest. Hur orden flyter. Hon var en författare som levde sitt liv nära floder och hav. Jag tänker mycket på vad det gör med skrivandet. Vill dela med mig av ett av de stycken vars sida jag vikt ett hörn…

0 Kommentarer

Rytm

Varje minut som passerar är mjuk då jag håller hennes rytm. Och vi måste inget mer. Det är dagar med urtvättade kläder, grön modellera mellan fernissade golvplankor och vattenfärgade händer över badrumskakel. När tiden finns att göra klart och lyssna för att sedan även stanna i den tystnad som följer efter färdigt, att fråga en gång till och plocka varje sten. Då är varje minut som passerar mjuk. När jag inom mig möter måste eller bara med stanna,…

0 Kommentarer

Hösten sipprar in i mig

Jag vet inte hur många veckor som passerar utan att jag vattnar inomhus. Men den ständiga tanken om morgondagen och all tid den ska rymma  tröttar ut mig. Stenarna på gårdsplanen är våta och kalla under mina fötter då jag går ut till den ensamma pallkragen för en näve mynta. Hösten sipprar in i mig. Det blir så tydligt. Blicken låser sig och som förstenad står jag länge och ser på hur vinden puttar på löven. Allt ser…

0 Kommentarer

Playlist September

  https://open.spotify.com/user/tuvaminnalinn/playlist/4KhvKhNUTOIA4ml5REycLk Här är min spellista för september. Hoppas du hittar något du gillar! Bilderna är från början av en annan höst. Jag hade nyligen tagit körkort och packade bilen full av kläder och körde ut till bokskogarna utanför Malmö med min vän Isabell och fina fina Ina. Min dotter var strax över året och jag minns hur jag svettades och jagade henne mellan bytena. Den där bakomliggande känslan som bara är min finns kvar i bilderna, den…

0 Kommentarer

Den ensamma tåren

Jag sitter en stund på golvet i duschen och studerar kakel och fog med vatten så varmt att det bränner längs med ryggen. Det slår mig att många år passerat sedan jag senast suttit så. Hela bilden är som förenad med en ansvarslöshet som inte längre bor i min kropp. En vecka innan har jag gråtit en ensam tår innan jag somnat. Det är den märkligaste tåren, den som handlar om att greppa efter något och samtidigt betvivla…

0 Kommentarer

Den lilla båten och dess hamn

  När regnet väl faller är det med just sådan kraft jag hade kunnat hoppas på. Jag har alltid känt en dragning till ljudet av sådant som faller, kanske allra helst vatten. När det bara är vi två badar jag honom för första gången i köket. Jag spelar Townes Van Zandt och det är ett ögonblick som stannar kvar. Himlen utanför upplevs duvblå mot de trädtoppar som skiftat från liv till död. och då dagens sista ljus slår…

0 Kommentarer

End of content

No more pages to load

Stäng meny