Vardagskonst 8 sep 2019 Svara Jag läste någonstans – att barn ska ha egna rum, är en västerländsk idé och jag skulle nog säga att det är precis vad det är – en idé. En trend. En statussak mer än ett faktiskt behov. Chaplin har ju ett eget krypin, han har någonstans dit han kan gå när han vill vara ifred och det tänker jag är mer än nog. När vi fick Signe hade vi turen att kunna låta Ebbe flytta in i eget rum (vi bodde på 3 rum på 65 kvadrat) men hade vi bara haft två rum hade han fått flytta in i sovrummet och vi i vardagsrummet. Man är ju jämt tillsammans ändå de första åren? Signe sover fortfarande med oss nu (snart 1 1/2 år) men nästa år får hon och storebror flytta ihop lägenhetens “största rum” och så får de bo där tills vi tycker det finns ett reellt behov av att röra på oss. Ni kommer klara er fint på era kvadratmeter, no worries <3
Volang 8 sep 2019 Svara @ Stundtals Ja men visst måste det vara så? Verkligen en klassfråga dessutom då inte alla ens har möjligheten att ta ett lån och flytta till det där huset med trädgård där “allting blir så mycket enklare”. Tack för att du skriver! <3
Kajaa 8 sep 2019 Svara Alltså jag tycker prick som du! Det är ju helt koko att folk får jobba nästan dygnet runt för att få det att gå ihop bara för att man måste ha ett snyggt stort boende. Och det räcker ju liksom inte med en villa eller radhus, det ska vara inredning för miljoner och gärna en pool eller ett växthus för någon mille också. Blir nästan äcklad istället. Jag bor ju i en mindre stad men för mig som är ensamstående med två barn finns inga möjligheter att köpa något heller. Sparkontot försvann nämligen med exet. Så jag och barnen bor i en hyrestvåa på 70 kvadrat mitt i stan. Älskar vår lägenhet men jag får ju hela tiden kommentarer om hur vi får plats. Och för oss fungerar det utmärkt! Barnen delar på sovrummet som är stort, en del av vardagsrummet är mitt sovrum. Inga konstigheter. Och istället för att barnen bara ska se en baksida av ett hus så upptäcker vi ju parker, skog, stränder och annat. För jag kan inte erbjuda prick allt. Man måste ju välja, eller ja, vissa måste.
Emma 8 sep 2019 Svara Så bra skrivet, och vettigt reflekterat. Alla dessa normer! Och när en satt sig i en situation där en jobbar för att upprätthålla sin livsstil, snarare än att leva. Jag tror att fler kommer tänka som du i framtiden. Eller jag hoppas det. Kram och heja! Du inspirerar!
JennieJakoba 8 sep 2019 Svara Precis sådär tänker vi också. Bor 4 st (2 vuxna 2 barn) i en 3a på 66 kvm. Istället för att vara maxbelånade kan vi jobba 80 % och vara lediga på fredagar tillsammans. Mycket mer värt än ett extra rum. Och för vem är rummet viktigt? Inte för barnen i alla fall, åtminstone inte när de är små. Mycket mer värt med extra tid!
Sara 8 sep 2019 Svara Bor i en trea ombyggd till fyra med mina tre barn, barnen har egna rum och jag sover i vardagsrummet. Funkar toppen?.
Hanna 8 sep 2019 Svara Vi bodde i Gbg i en hyrestrea på 68kvm med barn 1 och 2. Vi började kolla efter större boende lite längre ifrån stan.. där priserna är lägre, först inom Göteborgs kommun men sen längre och längre ifrån. Vi hamnade en timme från Gbg och kunde köpa ett hus kontant för drygt miljonen. Trots att vi bor i ett medelstort hus så har vi inte sovrum åt alla, utan små brorsorna delar rum. Även om jag jobbar heltid så hinner vi umgås på ett helt annat sätt här på landet! Det passar oss jättebra! När vi saknar stan bokar vi en natt på hotell eller så åker vi till svärföräldrarna som bor kvar.. Ja, det är väl nackdelen, att vi flyttade ifrån barnvakterna… och kompisarna. Men så många nya, fina vänner vi har fått här!
Fatima 8 sep 2019 Svara För oss kom ju suget efter ett radhus efter några år och att inte dra på oss monsterlån är ju en del av alla anledningar till att vi till slut lämnade Sthlm. För även om vi vill ha mer yta så delar vi din tanke om att inte ha för stora lån. Lån har vi, men allt är ju relativt. Men trots alla våra rum numera så delar barnen fortfarande rum och har aldrig bett om att få egna, trots att det är norm där vi bor nu. Jag tänker att ni blir trångbodda den dag ni själva känner att det är för trångt. Hur andra bor eller kan tänkas vilja eller inte vilja bo är ju verkligen skit samma! Och ett spädbarn tar ju faktiskt ingen plats alls.
Volang 9 sep 2019 Svara @KAJAA Heja dig! Jag tänker också att det är en del i att ge sina barn en sund inställning till livet i att visa att man inte kan få allt och att berätta att alla har det olika. Jag är helt övertygad om att barnen mår bra så länge de får det mest basala och framförallt tid med sina föräldrar. Tusen tack för att du läser och kommenterar. Det gör mig glad!
Volang 9 sep 2019 Svara @FATIMA Eller hur? Tänker också så. Så glad att ni hittade er plats i Karlstad även om jag saknar er mycket här! <3
Martina 13 sep 2019 Svara Vi bor i en 4:a och barnen är nu 6 & 9 år. Kan säga att vi nog tillbringat 95% av livet med barnen i vårt sovrum och i vardagsrummet. De har varsitt rum och där är de aldrig. Och HELST av allt skulle de fortfarande vilja sova i vår säng. ? Men det blir för mycket störande av varandra, så de får iaf sova i sin egna rum. Det jag kan känna ibland är att JAG skulle vilja ha ett helt eget, ytterst enkelt, rum där jag kam sträcka ut och meditera och yoga tex. Men det förblir en dröm, vi trivs så oerhört bra på söder och i vår lägenhet.
Lilly 14 sep 2019 Svara Jag tänker ungefär som du. Vi hade en trea på 73 kvm när vi fick bebis nr 2 och många undrade hur det skulle gå?! Och då hade vi alltså ett helt barnrum och ett eget sovrum till oss! För små barn kan ju bara inte dela rum, eller? (När vi fick första barnet bodde vi i en etta!) Nu har vi visserligen flyttat till radhus, men till ett pyttelitet radhus så barnen har ett varsitt rum, men får vi fler barn någon gång så måste de dela och det skulle nog gå alldeles utmärkt! Jag tänker mycket på att många behöver plats för de enorma mängder prylar de äger, inte för att bo och leva. Samtidigt så känner jag nu att det ÄR skönt med en liten gräsmatta och att kunna grilla i trädgården… För oss blev ett litet radhus (strax över 100kvm) på en tunnelbanelinjes slutstation ett mellanting. Lagom dyrt (i alla fall om man jämför med villa), lagom stort och lagom långt från stan.
Malin 20 sep 2019 Svara Vi bodde i en hyrestvåa på 56 kvadrat och det gick utmärkt bra. Nu har vi flyttat till en fyra men ett rum är ett sk genomfartsrum så det finns två sovrum. Barnen sover i vår sång fortfarande 4 och 8 år gamla. Inget behov av eget rum, mer av en lekhörna/lekrum. Det kommer gå toppen. Plus att det är lite kul att uppfinna smarta lösningar när en är trångbodd. Lycka till <3
Martine 9 maj 2020 Svara Jag och min sambo bor i villa om totalt 140 kvm med stor baksida och allt som hör till. Vi fick vårt tredje barn i oktober och har länge längtat tillbaka mot stan där vi bodde som unga utan barn. Har tänkt att de kommer aldrig bli så igen men nu i dagarna har vi bestämt oss för att sälja av de mesta i huset och flytta till stan i en 4:a om 90 kvm med balkong. Dom två äldre barnen får varsitt rum och minstingen bor ändå hos oss dom första åren. Jag har varit jätterädd för att ta de här steget men efter att ha läst ditt inlägg och folks kommentarer så vet jag att de här kan bli så himla bra! Vi ser fördelarna med så mkt annat i stan än vad vi får i förorten i villan. Vi kommer testa helt enkelt. Vi har inte berättat för nån vad vi ska göra just p.g.a att folk ska ha åsikter om att vi då bor mindre. Tack för ditt inlägg och fortsätt inspirera <3
Volang 10 maj 2020 Svara @Martine. Alltså wow! Jag får nästan gåshud av din kommentar. SÅ himla fint att höra att mitt inlägg ens fått någon enda person att tänka annorlunda. SJÄLVKLART kommer det att bli jättebra för er! Man måste följa sin magkänsla och om ni båda känner så finns det ingeting att tveka över. Barnen kommer må bra om ni mår bra och några rum mer eller mindre är inte det man kommer minnas när man ligger där på dödsbädden. Och det bästa med livet är ju att man faktiskt får ändra sig. Många gånger om i fall det nu skulle bli nödvändigt. Det är ok och jag tycker att ni är så himla modiga och coola som gör detta. Tusen, tusen tack för att du berättar och för att du läser min blogg. Det gör mig ofantligt glad ska du veta! <3 Stort lycka till nu, det kommer blir toppen!
Annelie 12 maj 2020 Svara Alltså din text… Så fin och sann! Kan inte kortfattat skriva ner hur mycket dina tankar fyllde mitt hjärta när jag läste. Meningen allt kan vara en familj… “En man och hans hund” var så otroligt starkt! För visst är det så! Precis så! PS. Så vackert du skriver om din son som person och storebror! Ps 2 :-), vi bor två vuxna och två barn i en liten trea. Barn på snart 8 och snart 5, flicka och pojke, delar rum med en våningssäng men dom sover tillsammans i undersängen varje natt 💗, tills dom kommer in till oss… I vårt vuxenrum får BARA vår dubbelsäng plats från vägg till vägg och en liten byrå. Ett fantastiskt rum, för sänghoppande barn. Familjebrottning och annat mys. Vi bor ganska trångt med leksaker överallt och går alltid på varandra men oj så härligt att få vara så nära varandra dom här åren vi har här hemma tillsammans. Tiden går fort och snart är dom så stora att dom väljer att inte vara hemma jämt och sen flyttar dom ut. Det är ju så det ska vara men så länge vi kan vill jag att vi umgås, knör och kramas hela tiden.
