Alla dessa fantastiska lekstugor. Ni vet de där urfina, rena och välstädade. När vi bodde i lägenhet i stan så drömde jag också efter just en sådan liten miniatyrvärld till barnen. Så hade vi plötsligt en, den kom på köpet till vårt hus. Vi målade, spikade panel, fixade och fyllde den med fina små saker. Sen började det. Som jag tjatade. Och sopade. Och förfasades över sandhögarna under fötterna och lerbakelserna på hyllorna. Ingen sand i lekstugan! Inget vatten!…

Kanske får de hänga kvar där. Hela hösten och långa vintern. Så minns man de allra finaste sommarkvällarna. Då man kunde sitta under träden och lyktorna ända tills det började ljusna. Mitt bidrag till Fabriken och söndagsbilden.