Efter en och en halv vecka i Dalarna kom vi hem till huset på ön igen. Jag känner alltid ett vemod då jag åker hem därifrån och det brukar ta några dagar innan det försvinner. Men som jag skrivit om tidigare så älskar jag att komma hem, särskilt när jag varit bortrest länge. Det är som om jag ser allt med nya ögon, med en slags nyförälskelse. Efter ett år här så börjar jag lära känna varje vrå i huset, och jag vet precis vilken bräda jag ska undvika att trampa på när jag nattar den lilla för att att det inte ska knarra när jag smyger i väg.
Innan jag åkte hemifrån plockade jag med mig några små knoppande pioner in från trädgården, för att komma hem till dessa fluffiga gräddbakelser. Jag har fortfarande inte vant mig vid ynnesten att ha så här vackra pioner alldeles utanför dörren, som jag tidigare köpte i blomsteraffärer i stan för hundralappen.
I brevlådan hittade jag ett underbart litet paket och mitt Dalarna gjorde sig påmint igen. Det var från självaste Nygårdsanna som har sitt ursprung inte alldeles långt ifrån där jag själv växte upp.
I paketet låg en farfarströja och ett linne i den mjukaste kvalitet jag någonsin burit. Jag hittade även ett fint brev där Nygårds Anna skriver om hur hållbarhet funnits med henne som en naturlig del genom livet –
“Min mormor pratade aldrig om hållbarhet, men hon hade det i händerna. Genom henne och andra kvinnor i min närhet lärde jag mig konsten att sy kläder för att användas, slitas, patineras och ärvas. Deras självklara intelligenta hållbarhetssyn har präglat mitt sätt att se på kläder och min formgivning.“
Färgerna lånar hon från naturen och materialvalen består av lin, ull och ramie, då bomull kräver så stora naturresurser för att produceras. Just dessa nya ekologiska plagg har blivit GOTS-certifierade , en världsledande standard och certifiering av textiler i naturmaterial. Jag kan ju inte annat än att älska dessa plagg.
Önskar er alla en fin start på juli.
