I samband med att jag besökte Mora Armatur veckan innan midsommar fick jag äran att hälsa på i ett av de mest fantastiska hus jag någonsin besökt. Det var som att kliva in hos Anders Zorn, eller lite hur jag tänker mig att det kunde sett ut i en modern tappning. Nu har jag förvisso besökt Zorngården, men ja, ni förstår nog.
Moraklockan är som ett smycke i sig. Allting känns så genuint och genomarbetat. Se bara vilket hantverk sängen är med dess målningar, färgval och det handsydda draperiet.
De där vackra väggmålningarna målades inför ett bröllop på gården år 1847 av tre rättviksmålare vars namn man inte känner till. Så gott som alla motiv är hämtade från Dr Johann Arndts Postilla, predikosamling. Det var vanligt att man målade just religösa motiv på den tiden. Vilka förberedelser det måste ha varit inför ett stundande bröllop. Jag undrar om det kanske var en gåva till bröllopsparet. Jag ska höra mig för nästa gång jag kommer till huset. Förhoppningsvis blir det redan i början av september med ett litet intimt gäng bloggare.
Kurbitsmålningar kan vara något av det som känns mest dalarna för mig. Visst går det att ana nutidens Brooklyninspirerade blomsterarrangemang i dem? Jag tänker som denna av @blomsterstylisterna.
Även stolarna matchade den övriga interiören. De där rejäla brädgolven är ju bara så fina!
Emellanåt kändes det mer som jag var i ett hus i England och inte i Mora.
Utsikten från övervåningen mot den gröna lummiga trädgården gjorde mig alldeles knäsvag. Det syns verkligen att de som bor här äskar sitt hem och hur väl omhändertaget huset är.
Den här tapeten hade jag gärna tagit med mig hem. Nu ska jag samla kraft till den kommande veckan då vi ska försöka hinna måla så mycket som möjligt av fasaden på vårt hus. Puh … hoppas regnet håller sig borta.
