Det var med en varm och lycklig känsla inombords som jag lämnade Dalarna och detta otroligt vackra landskap bakom mig tidigt i går morse. När jag sen klev av båten här ute på vår ö kände jag en stor saknad och tomhet. Skogen, dalgångarna och vyerna tog verkligen ta i mig den här gången och havet kändes så fjuttigt i jämförelse.
Kanske var det de varma mötena som förstärkte den där känslan. Ni har nog inte missat att jag och Nanna tillsammans med Mora Armatur bjöd in till en bloggträff hemma i våra barndomstrakter under namnet Livet Runt Kranen. Jag har jobbat tillsammans med Mora Armatur under våren och sommaren och har verkligen tagit till mig dalaföretaget och dess historia som går så långt tillbaka som nästan 100 år. Under tidens gång har jag lärt mig vilket hantverk som ligger bakom deras kranar och den miljö som de tillverkas i bidrar till den genuinitet som jag känner för dem. Med på resan var Sofia, Elin, Hanna, Nathalie, Matilda, Linda och Elisabeth och jag längtar redan efter dem alla <3
Efter en fin lunch på Korsnäsgården i Mora hade vi bokat in en privat visning av Zorngården och därefter museét. Jag tror nog att vi alla var lite omtumlade av all inspiration och vackra detaljer efteråt.
Om det är något jag har tagit till mig sen jag började jobba tillsammans med Mora Armatur så är det kranar av alla dess slag. Det är numera bland det första jag lägger märke till då jag kliver in i ett kök. De är som små vackra smycken i sig.
Babes in Boyland, dessa två underbara personer som ligger bakom duon fick jag lära känna närmare under den här resan. Så inspirerande och sköna att vara nära… Jag är så glad över alla dessa möten.
Nanna och jag har känt varandra sen högstadiet och det känns som vi vet allt om varandra. Så tryggt och fint att ha nära.
Ett av mina favoritrum i Zorngården var det som Prins Eugene brukade bo i då han besökte Anders och Emma Zorn.
Elisabeth Dunker, vilken skatt hon är.
Efter Zorngården åkte vi upp till Smidgården som ligger i Fryksås fäbodar utanför Orsa. Utsikten över Orsasjön tar tag om mig varje gång jag åker dit.
Jag och Nanna hade förberett lite i Smidgårdens spaavdelning dagen innan med att bland annat plocka en vild bukett med Renfana och Rönnbär.
Restaurangen, som drivs av familjeföretaget Lissäng med så mycket omsorg och hjärta, hade dukat upp med goda lokalproducerade ostar från Hansjö Mejeri. Hansjö är för övrigt den by som jag själv är uppvuxen i utanför Orsa. En av de vackraste platserna på jorden, iallafall enligt mig. Extra fint den här kvällen var att vi drack bubbel ur min morfars kristallglas som han fick i bröllopsgåva en gång i tiden.
Sedan väntade en fantastiskt god middag i Smidgårdens Restaurang som varade till sent in på kvällen. Den här dagen sparar jag i hjärtat. Tack Mora Armatur för er generositet och för allt ni ordnat så fint den här dagen.
Dag två om då vi besökte deras fabrik i den lilla byn Östnor med efterföljande workshop kommer inom kort.
