Igår ritade vi en stämpel. Den kom med Posten idag. Den ska vi ha till våra nya smycken som snart är i affären. Eller till själva påsarna. Fast mest vill man stämpla vad som helst. Lite snällhet har ju liksom aldrig skadat.  Jag hamnade på kalasbordet från då Viggo fyllde 10 år, alldeles nyss. Sådär tjugo minuter innan kalasstart önskade han snö. Natten då han kom till oss  så snöade det nämligen alldeles fasligt mycket. Första snön. Jag…

    Det var ju kalas i lördags. Ett för Nomi och ett för Charlie.   Och titta här! Vilken vacker present! Drömmig och ta-hand-om-världen-smart!      Tjusig låda med glansigt band, redan där är det saligt.   Under locket låg blommor. Många.   Och väldigt mycket silkespapper.     Sedan började det.  Den ena efter den andra hemligheten dök upp ur det prassliga.     Nu är ju Nomi omåttligt förtjust i porslinsfigurer, men kan man liksom vara annat?     Å!…

Inget kalas utan en cupcakes-tävling, tänkte Liv häromdagen. Så hon och pappan bakade cupcakes och fyllde mintgröna småkoppar med strössligt och annat. För det var ju liksom själva piffandet det hela skulle gå ut på. Och pappan styrde och ställde. Han kavlade sugar-paste och rörde frosting.   Och demostrerade som om han aldrig gjort annat.     Spritsa med elegans är kanske inte det man gör varje dag. Men någon hade sett "Hela Sverige bakar" och visste precis hur man gick tillväga.…

    Framförhållning har jag aldrig ägt. Inte min man heller tyvärr. Jag önskar mig det ibland och tänker att det hade varit bra. Men kalas blir det alltid ändå. Trots snabba kast och megasnabbfix. Viggo fyllde nio och kalasgästerna hade plötsligt minskat till mindre än hälften sedan sist. Men om det var det han önskade, då fick det  så bli.     Och favoritburgarna avlöstes med önsketårta. Och alla runt bordet susade ooo! En helt perfekt Minecrafttårta. Och efter att jag (som inte fattade alls) kvällen…