Jag hittade en hel hög bilder från en dag vid mina föräldrar sommarstuga. Det var en regnig dag och jag tror till och med att det haglade, det ser ut så. Fast det var juli. Jag minns att det var en av dagarna efter det här hade hänt.  Man var lite på helspänn. Jag minns att jag funderade på om min pappa skulle orka gräva upp potatis ur landet. Bara en sådan sak. Men vi visste ju inte och därför kändes varenda liten syssla…

Vissa dagar åker man Twister på Grönan och är en cool åttaåring som besviket får konstaterat att hon "bara" är 139,5 cm och därmed går bet på Fritt Fall Tilt. Andra dagar åker man väldigt gärna i en röd vagn bakom morfars gräsklippare. Genom skogen på grusvägen med några grodor på lift. Och vissa dagar längtar man ihjäl sig efter den där chihuahuan och andra dagar leker man i evighet med de där smågrodorna. Som får namn och egna…

Stugan i skogen. Där allt är så stilla så det nästan är lite märkligt. Nästan lite uppnosigt stilla för en stressad mamma med sjuttio to-do-listor i väskan utifall andan skulle falla på. Men det gör den inte. Det är som om stillheten håller en i fast grepp från att ens närma sig de där listorna. Internet kan man glömma och ringa kan man bara göra från en plats mitt på gräsmattan. Om man har tur. Innan mobiltelefonerna kunde man inte nå någon alls…