Jag hör hemma i den natur som avtar för att sedan lämna.

Allt övergår, från det skarpa till det dova. Jag tänker på det när jag kör längs vägen mellan min arbetsplats och mitt hem. Det finns inte längre några tydliga gränser mellan löven på träden, ingen explosion. Det röda och det gula sticker inte längre i mina ögon, allt är varsamt. Det slår mig att det är i dessa tider jag trivs bäst. Precis som vårens första sol och försommarens gröna gräs aldrig har landat väl hos mig. Jag…

1 kommentar

Höstlista

Jag lånar en höstlista jag fann hos Krickelin och svarar på lite frågor om mig och hösten. Vad är det bästa med hösten? Det infinner sig oftast en känsla av att allting börjar om, jag tror det den lever kvar sedan skoltiden. Ibland upplever jag att jag kan utvinna kraft ur den känslan och etablera nya vanor på ett sätt som jag inte riktigt förmår under resten av året. Sen skapar jag mer om hösten, jag blir mer melankolisk…

0 kommentarer

September

September kommer och hon känns som en smekning, en förlösande gråt, eller ett efterlängtat "jag förstår". Den kalla luften landar mjukare i mina lungor än väntat. Och jag frågar mig som alltid vad det gör med en själ, den konstanta förändringen av den yttre verkligheten. Från ljus till mörker händer som alltid någonting, jag fastnar med blicken, jag törstar efter närhet i samma stund som jag sluter mig. Mina behov ter sig motstridiga mer än vanligt och känslan…

0 kommentarer

Hårt i min hand

Om mornarna är det kallt på nedervåningen nu och jag greppar efter flyktiga känslor, kanske framförallt de där första timmarna. När livet blir för fysiskt blir det svårt för mig. Jag tycks fastna i en självmedvetenhet som gör mig rädd. Stundtals gör jag tappra försök att verbalisera upplevelsen, men oftast låter jag den förbli under min hud. Det är övergående. Allt är. Jag kramar just den erfarenheten hårt i min hand och blickar utåt, bort från mig själv.

0 kommentarer

Sensommar

    Det var som att jag bestämde mig i hjärtat att hösten var här, som om jag tog den i handen och sakta vandrade iväg. Inte motsträvigt, men inte heller med lätta steg. Jag behöver göra det varje år. Samma procedur. Samma handfattning. Samma beslutsamhet om att släppa efter. I år kanske tidigare än någonsin, och jag tänker att det inte bara handlar om att sommaren varit så ambivalent, utan snarare att den kom med stora beslut…

0 kommentarer

En kall vår

  Jag går en runda i trädgården innan det skymmer, tänker att syrénbersån kanske ändå kommer att blomma i år. Det är en kall vår som passerar, än med trötta eftermiddagar och envist huvudvärk. Jag tänker att jag måste ta hand om mig. Tänker det så intensivt att jag gråter en kväll när han håller mina händer. Jag måste ta hand om mig. För att inte ta hand om mig är att inte ta hand om oss. Är…

0 kommentarer

I horisonten

    Jag blickar in i tapeten i vad som känns om fem minuter, innan jag riktigt kan fastställa vad det är för dag och varför klockan ringt. Jag tycker de där minuterna är otäcka på ett alldeles särskilt vis. Känslan som pulserar ut i kroppen säger mig att jag missat något. Det har jag sällan. En lördag använder jag den sista energin till en rabarberpaj. Och i horisonten ser jag semestern nu. Tar sikte, djupa andetag och…

0 kommentarer

Där jag står nu

  I mitten av magnolians tid tycks livet fatta besluten åt mig. Och det är med en viss lättnad som jag varsamt ger efter. Jag gråter lite bakom smutsiga solglasögon, gråter för att jag vill så mycket, mest jämt. Beslutet är som känt alltid det svåra...det som följer därefter är något helt annat. Det är en krokig skogsväg som rätar ut sig för att plötsligt omges av öppna fält. Där jag står nu kan jag se allt. Där…

0 kommentarer

Tio saker

    1, Jag har upptäckt Graham Nash. lyssnar mycket på denna spellista och tycker mest om Simple man, Wounded bird och Sleep song. 2, Jag fann mig själv framför den perfekta förgyllda antika spegeln i förra veckan, och nu funderar jag intensivt över hur mycket jag är villig att lägga på en spegel, som är perfekt. 3, Post-influensan lyckas jag fortfarande hålla mig till endast två koppar kaffe om dagen. 4, Ett väldigt tydligt personlighetsdrag hos mig är…

0 kommentarer

Inget går mig obemärkt förbi

  Innan hon somnar frågar hon mig om tomten ska komma snart, och det rutiga förklädet som min mormorsmor sytt får jag en känsla av att hon kommer vilja bära varenda dag från nu. Jag frågade min egen mamma om jag fick ta med mig den turkosa tuppen hem och hon sa ja. Det är något visst med de där föremålen som man vuxit upp med. Och nu när jag själv har ett barn så vill jag ge…

0 kommentarer

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta