En regning fredag. Inte en sådan med tunga moln, utan en sådan där ljuset ändå når oss. Det gör mig ingenting. Jag plockar ner innerfönster och ljuset flyter in som tidvatten genom valsat glas. På matbordet står en bunt liljor som fyller bottenvåningen med en doft som är hårt förankrad i mitt känslominne. En vän brukade alltid ha en stor bukett i en lägenhet som vette ut mot klipporna på Fredhäll. Jag fick sova på en vacker soffa…