Jag får några timmar hemma en tisdagsförmiddag. Jag ska jobba megafort men först måste jag vattna i växthuset, ta med en bricka med blåbärsfrukost på och plocka lite godsaker från trädgården. Kanske att man aldrig har ätit så mycket blåbär i hela sitt liv säger Igor och jag. Och kanske att det är de små fina sakerna som behövs för att orka. Som mjuka pussar, små söta vindruvor, en varm kopp te och bara fötter i ett växthus…

Jag har tillbringat veckan på annan ort och kom hem sent igår för att somna i egen säng och vakna upp till daggstänkt trädgård i septembersol. Jag var ivrig att komma igång med jobb så jag skulle kunna hämta barnen tidigare idag så vi kunde tillbringa några timmar på stranden tillsammans. Igor och jag rusade till dagis för att upptäcka att allt var låst och stängt..., Note to self: Läs och anteckna allt från alla lappar i väskor,…

Jag blir lika bedrövad varje år. När tranorna fyller himlen med sina farväl och de första höstlöven lägger sig på cykelvägen. Då små jävliga flugor invaderar mitt kök, trädgården blommar över och när jag inser att vi nog inte kommer få fler sena varma kvällar nere vid stranden detta år... Då alla tre barnen växt ur sina långbyxor, gympaskor ska inhandlas, scheman lämnas in och hundra olika måsten trycker ner axlarna... Orka liksom. Jag går och badar. I vattnet…

Morgonstunden. Den är så extra härlig nu när det är varmt ute och dagen vaknar, solen gassar varligt och daggen svalkar fötterna när man tassar över gräsmattan. Innan barnen vaknade tog jag med kaffekoppen ut i växthuset. Och reportaget från min favorit Liselotte Watkin's hem i Elle Decoration.  När man dricker ur kopp får man skippa mjölken men jag ångrade mig nästan direkt ändå... skulle tagit en mugg efter rådande kaffesug.Ok. Nu ska jag ta tag i denna dagen…

På vardagsrumsbordet ligger fortfarande gårdagens backgammon framme och helgen ligger som en varm filt runt axlarna. Vi strosade runt på torget och på loppis under förmiddagen. Därefter hade vi en långlunch med Moules Frites och bubbel på Hotel Havanna. Barnen älskar musslor och ingen är gladare än jag. Smarr!! Efter det vankades en skön kväll vid havskanten innan vi cyklade hem och bäddade ner oss under filtar på altanen. Vi dukade upp tända ljus, te och filmvisning med…