Alltså. Ska vi snacka lite om Håkan eller? Det kan vara så att folk är fed up med allt som har med Hellström-konserterna att göra, men jag är det då ICKE. Grejen är den att jag inte förstod hetsen från början, var inte ens så där pepp på hela grejen som alla andra var, vilket ju förstås gjorde att mina förväntningar var aningens… återhållsamma.
Men så var det en sån där perfekt sommardag, jag åkte upp till min bror och hans familj i Mölndal, vi grillade, drack bubbel och spelade Håkan-låtar. Och någonstans där tog den fart, känslan om att detta skulle bli en magisk kväll. Och HÄrregud, jag kommer aldrig någonsin kunna beskriva det på ett rättvist sätt, men det är tveklöst en av mina bästa konsertupplevelser. Eller vänta nu, det är den bästa. Och jag är officiellt ett Håkan-fan, jag förstår hetsen nu.
