Detta är ett inlägg i Hannes gästblogg hos Lovelylife. Vill du följa Hannes på andra kanaler? Kika då in hos @hannesmauritzson på Instagram.
Nu har jag tagit mig i kragen och skrivit det inlägget så många av er frågat efter – ett helt inlägg om Charlie. Min fyrbenta vän som så ofta syns i mina kanaler och som ni älskar. Varning för ett långt inlägg..
Charlie, Kennel Elkis Wasp, föddes 5 juli 2017 i Höllviken, Skåne. Rasen heter Irish Soft Coated Wheaten Terrier. Han var den enda hanen i en kull av nio, vilken tur jag hade.
Hur skaffade vi Charlie?
Det var i början på maj 2017 och jag var inne i stan tillsammans med Alexander. Vi hade nyss satt oss ner på vårt favorithak inne i Stockholm för att äta sushi. Jag låste upp telefonen som jag gör allt för ofta på en dag och började scrolla meningslöst samtliga medier jag är medlem på. Plötsligt stannar hjärtat. Jag ser att uppfödaren som vi har köpt Charlies kusiner ifrån hade lagt ut en bild från ett ultraljud med en text om att de väntar valpar. Jag tittade på Alexander, men sa ingenting. Mina fingrar började röra sig snabbt över skärmen. Jag såg mitt framtida liv som en kortfilm framför mig där Charlie var en naturlig del av vårt liv. Jag hade sedan långt innan konstaterat att min första hund skulle få just namnet Charlie. Men jag var rädd för att våga skaffa mig en hund – framförallt då min familj avrådde mig något starkt. Men vem är jag att inte gå min egen väg? Jag brukar göra tvärtom vad folk rekommenderar mig att göra. Jag skapar mina egna vägar i livet.
Uppfödaren svarade att om det kommer en hane, då var han min. Jag förstod inte riktigt vad jag nyss gjort – men jag var så trött på att vänta. Trött på att invänta ett liv jag inte ens var säker på att jag någonsin skulle få. När är det någonsin rätt tid för att skaffa barn, djur, hus eller liknande? Det fick helt enkelt lösa sig bestämde jag mig för. Och det har det ju faktiskt gjort.
Där och då förstod jag att jag på något sätt måste berätta för mina föräldrar som bara någon månad tidigare sagt nej när jag pratat högt om det tidigare. Jag hade aldrig kunnat dölja det för dem.. Jag vill ju dela honom med världen.
På den tiden bodde jag i Stockholm men skulle åka hem till mina föräldrar då vi tillsammans skulle åka på en resa till USA. Jag frågade mamma om vi inte kunde ta en promenad med våra/deras hundar, Lucas och Scott. Det var då jag skulle berätta för henne. Jag började lite smått hinta att uppfödaren hade annonserat en ny kull.. Och att jag tingat en hane. Hon blev lite stum, men förstod mig. En stor tyngd lämnade mina axlar. Vi kom hem och skulle skåla för den kommande familjeresan. När glasen klingar säger mamma högt ”skål för hannes nya hund”. Mitt hjärta stannade. Blicken min far gav mig glömmer jag aldrig. Jag konstaterade att den inte skulle komma nu, men i framtiden. Vi glömde det för stunden. Vi åkte på semestern och avnjöt tre veckor i USA. En kväll sade jag högt att jag gärna hade åkt till någon affär för att köpa någon leksak till Charlie. Min far frågade mig om detta med en hund inte var ett skämt.
Din ankomst till världen
Tiden gick och jag väntade på att Charlie skulle komma till världen. En sen kväll i tidig juli fick jag den här bilden publicerad på min tidslinje med frasen ”Charlie vinkar till dig’. Mitt hjärta stannade.
En liten go brun björn. Mitt hjärta pumpar något enormt när jag skriver detta och ser bilderna på min nyfödda ögonsten. Därefter var det en lång väntan innan vi fick hämta hem honom. Man måste ju enligt svenska kennelklubben i Sverige vänta minst 8 veckor innan man får separera mamman från dess valpar. Den 4 september 2017 hämtade vi dig och livet kändes på något sätt lite mer komplett. Jag var 21 år ung och med hår blonderat.
Du var brun som en björn och oskyldig som ett barn när du hittade hem i vår famn. Det tog inte lång tid innan vi älskade dig. Du är nu 2 år och 5 månader gammal. Vi har sett dig växa och bli den mest kärleksfulla hunden med inte ett enda ont ben i dig. Du må kanske hoppa när du blir glad och vill gärna pussas. Du älskar att springa på stranden och göra dina så kallade terrierfnatt, vilket betyder att de springer okontrollerat i cirklar för de upplever en euforisk känsla. Då blir jag minst lika euforisk av att se dig lycklig.
Då, nu och föralltid
Du den första jag vill krama när jag vaknar och den sista jag vill pussa på innan jag möter John blund. Jag ser fram emot många år med dig och att ge dig en lillebror, Hugo. Det kommer du älska. Min bästa vän – tack för att du charmar mig och alla runt omkring dig. Visst, ibland kan du bli lite för mycket. Testa mitt tålamod. Inte vilja lämna pinnen du tuggat på i tio minuter. Vägra avsluta alla de lekstunder som du har i parken när pappa måste iväg. Men fan, det är småsaker i det stora. Det som betyder något är du. Du springer gärna lös och tar saker i din egen takt. Du älskar tandkräm. Du tycker om jordnötssmör. Du vill gärna mysa, men på dina villkor. Om man kramar dig för hårt och för länge reser du dig och går din väg. Alla hundägare jag träffar brukar fråga om de har en tydlig personlighet och är envisa. Jag brukar svara att de är just som människor. Vi är alla olika.
Tack Charlie för allt du ger oss.
Klicka gärna på det lilla hjärtat.
Detta inlägg har 6 kommentarer
Åh, känner igen varenda ord. Samma väntan, samma envisa men ack så kärleksfulla beteende. Wheaten är verkligen helt fantastiska, 12 år fick vi med våran lilla tjej. Vilket trauma när det var dags att säga adjö men det är en del av att äga hund. Ser fram mot nästa lilla tjej som får terrierfnatt och vilar panna mot panna (det gör de enbart med de som de är trygga med), ingen ersättare men en del av ett sätt att leva. Njut av er Charlie och snart lille Hugo och ge honom en wheatenpuss från oss som nu inväntar kull.
Oj vad jag känner igen mig i din text om denna härliga ras. Finns det nå sötare valpar än wheaten och den otroliga förändring rasen gör det första året ❤️ Vi skaffade vår första wheaten kille Stiggy 2003 och 2009 fick vi Sete från samma uppfödare. Hade fantastiska år med dessa grabbar som blev 11år och den yngre 9 år sorgen va så stor när man var tvungen att säga farväl.
Nu har vi vår en ny wheatenkille ett busfrö som heter Plura han är snart 2år, jag kunde inte va utan hund eller denna ras.
Njut av varandra och hoppas vi får följa lilla Hugo snart. 🐾
Seriöst det sötaste jag har sett 😍❤
Känner så igen varenda känsla du förmedlar i din fina text som fullkomligt pyr av kärlek.
Vår första dvärgschnauzer valde dottern som mådde pstkisko dåligt. Nästa hittade vi på annons då han valts bort av köparen då han inte kunde ställas bort pga att han inte kunde avla. Vår Mio är också halvsyskon till vår Isa, så valet var aldrig svårt. Hade saknat honom innan jag ens visste att han fanns ❤️
Hej!
Så fint skrivet om din fyrbenta familjemedlem.
Känner igen mycket och speciellt terrierfnatten som våran softis också får så härligt att se. De må vara envisa men så kärleksfulla och fina med barn,vuxna och andra hundar. Våran är tre år nu lite lugnare men kan gå från viloläge till fullt ös vilket är så härligt. Hur gillar Charlie när det är dags för kloklipp? Det är något jag kämpar med men det går bättre och bättre. Gott nytt hundår 2020🐾🐾✨
💖💖💖