Hur ska jag kunna inspirera?

Hallå där måndag! Nu var du här igen. Lite för snabbt, men låt oss få vårt möte överstökat. Sedan är det långt tills vi ses igen. Den här veckan är lite av en blandad kompott. Jag ska fortsätta jobba på med mitt egna, åka till Varberg, hålla en föreläsning, baka, fotografera och hinna få tid för mig själv. Nu har jag ju turen att kunna styra över min egen tid så det sistnämnda brukar faktiskt vara det enklaste. Dagar då jag inte vill göra något som kanske ligger på veckans to do list, då kan jag göra det en annan dag. Det är en lyx jag aldrig får ta för givet!

Jag tyckte Kristin skrev ett så bra inlägg om hur våra inlägg, texter och bilder kommer från olika platser i vardagen och livet och kanske inte alltid landar rätt i andras ögon. Just detta känner jag verkligen igen mig i. I början av min tid som offentlig på Instagram var det mestadels inredning som fick spegla mitt liv. De djupa tankarna dolde jag då jag tänkte att det inte är av intresse och läskiga för andra att ta del av. Idag tror jag annorlunda. Jag uppskattar att få dela med mig av mina tankar och märker hur mina fantastiska följare förstår och vill veta mer om mig. Det är en fantastisk tid att få verka som kreatör då jag märker hur det meningsfulla i konton vi följer börjar att betyda mer än att ständigt publicera de perfekta bilderna.

Det som jag tycker är viktigt att komma ihåg, precis som Kristin beskrev, är att bilder jag tar en dag och texter jag skriver som jag tror kommer vara fina i ett särskilt sammanhang kan bli något helt annat. Om jag inte är på humör för att skriva om hur toppen min dag varit, allt produktivt jag gjort och dylikt så blir det också svårt att producera någonting som om många som anses vara värdigt att ta del av utifrån det. Om någonting tvingas fram, då märks det.

Ofta när jag publicerar en text som diskuterar tyngre ämnen har de inte skrivits i stunden. Jag har olika stunder i vardagen då jag känner mig låg och vill uttrycka det i skrift. Då öppnar jag anteckningar och skriver ner alla mina tankar, lite likt poesi. Mina tankar och hjärta får landa i det tomma dokumentet. Ibland får de se dagens ljus igen och ibland inte. När jag väljer att dela med mig av de tankarna och känslorna en annan dag beror på att jag vill dela med mig. Jag vet att det finns människor där ute som behöver höra det jag kände då. Vi lever i en tid då många mår dåligt över att de inte ständigt presterar och är på topp.

Det är jättejobbigt att inte orka eller vilja inspirera när det förväntas av mig att göra just det. Det är skitjobbigt. Ena timmen står jag ute i stormen och skriker för att sedan sätta mig ner och förbereda olika utkast till Instagram den nästa. Det jag känner i stunden kan jag sällan dölja. Det får liksom prägla mitt skapande. Jag är inte perfekta någon mening. Jag landade i tanken hur ska jag inspirera, när jag inte tror mig kunna inspirera?  Jag är otroligt tacksam för plattformen och utrymmet jag fått i sociala medier, men ibland är det svårt att fylla den.

Jag känner hur otroligt flummigt dagens brev till er blev. Jag har väl hamnat i en tid i livet då jag utforskar och utmanar mina tankar kring vem jag är, vad jag vill göra och i vilka sammanhang jag verkar i. Då får det bli lite luddigt. Jag är ju på upptäcktsresa.

Om du gillar min blogg får du gärna klicka på det lilla hjärtat.