När jag tittar ut genom fönstret och ser en kolsvart, iskall värld, då är det svårt att förstå att världen faktiskt är som en sagovärld på andra sidan av jorden. Något av det jag saknar mest ifrån vår resa till Malaysia och Thailand, är solnedgångarna. De var liksom sådär hjärtsnörpande vackra att det nästan inte gick att hantera. Så vackra att man nästan blev lite stressad för att man ville fånga upp det magiska och kapsla in det i hjärtat så att känslan inte skulle försvinna fastän man visste att den skulle det. Nu är det mörkt och kallt. Jag fryser lite om fötterna men äter värmande linssoppa. Men när jag ser på bilderna blir jag alldeles varm i hjärtat, så lite av magin kanske jag lyckades kapsla in ändå? Om inte annat så lyckades ju kameran. Älskade, magiska kamera.
Translation. Miss the sunsets from our vacation. They were magical…
Detta inlägg har 4 kommentarer
Så fantastiskt fint! Jag har också varit på Malysia, Lankawi för ett par år sedan. Vill verkligen åka tillbaka dit en dag!
Mmm, jag vill oxå tillbaka…
Sjukt fina färger!
får också alltid lite ångest när jag ser såna solnedångar över att inte kunna bevara dom. <3