Sometimes the blues just a passing bird,
why can’t that always be?
Tossing aside from your birches crown,
just enough dark to see,
how you’re the light over me.
Såg Tallest man on earth på Cirkus igår kväll. Min kompis Fredrik bjöd med mig i sista sekund och jag vart alldeles överlycklig. Det var sååå bra. Typ så bra att jag hade svårt att hantera det. Ni vet när man bara sitter helt paralyserad hela tiden och efteråt bara vill dra djupa halsbloss för att lugna alla starka känslor i kroppen. Jag hade för övrigt samma känsla i förrgår när jag lämnade Sturebiografen efter att ha sett The Master. Sjukt bra film. Sinnessjukt bra skådespel. Så hörrni, se The master! Och se Tallest man när ni får möjlighet! Underbart att bli såhär berörd två kvällar i rad. Det får en att känna att man älskar livet så jävla mycket.
Translation: I watched swedish artist Tallest man on earth yesterday. He was so good I could hardly handle it! If you havn’t listened to him, please do! And also, you should wath the move The master. It was amazing.
