Fina, fina Stockholm. När jag går uppe bland gatorna runt Mariaberget så låtsas jag alltid att tiden har stått stilla sedan tidigt 1900-tal. Och att jag runt nästa gathörn kanske springer in i självaste Hjalmar Söderberg. Och så tänker jag på allt jag skulle fråga honom. Om livet och kärleken. Om Lydia. Om hans favoritplatser i Stockholm. Om ensamhet. Och så drömmer jag att jag har en liten lägenhet där. Med kakelugn och fotogenlampor och gardiner som fladdrar i fönstret. Där skulle jag sitta och titta ut över vackra husfasader och skriva om kärleken.
Translation: Beautiful Stockholm. When I walk the old streets around Mariaberget, I always imagine no time has past since the early 1900s. I imagine meeting the famous swedish author Hjalmar Söderberg and I think about all the things I would like to ask him. About life, love and loneliness.
Detta inlägg har 6 kommentarer
det är en fantastisk vacker stad som jag saknar varje dag här i Malmö!
vackra älskade staden.
Drömmer också alltid om en lägenhet där, högst upp i huset ska den ligga med balkong i söderläge, vilken fest det skulle vara!
Ljuvliga bilder!
Thanks for the English translation. It’s fun to get a glimpse into far away places. It’s so different from the USA, especially our corner (Pacific Northwest).
Alltså den boken är ett mästerverk, finns få som kan skildra platser som Hjalmar Söderberg tycker jag. Vackert och vemodigt med välvalda ord. Han är liksom sparsam och man får utrymme att själv måla bilden i huvudet.