Åh, först och främst vill jag säga tack för att ni berättar vilka ni är. Så himla fint att läsa lite om er (fortsätt gärna berätta), det känns som att jag har världens finaste skara läsare! Det här inlägget vill jag tillägna er som skrev om hjärtesorg, och till alla andra som är berörda. Alla hamnar vi där någon gång, och det är fan det värsta som finns.
Ibland väljer man fel. Väljer någon vars ögon bränner en och får ens hjärta att svälla och nästan förblöda bakom ömtåliga revben. Han (hon, hen) vill inte och det går liksom inte att fatta eftersom du är det bästa som hänt honom. Kanske finns det någon annan, kanske inte. Vad vet du annat än att du är ond och inte önskar dem någon lycka i så fall. Varför skulle de förtjäna lycka när du ligger och förblöder på marken och rispar naglarna i asfalten tills det inte finns några naglar kvar? Han sitter fast på din hornhinna och så fort du blundar ser du honom tydligt, och du hatar det för ditt hjärta upplöses till tusentals molekyler varje gång.
Men vet du? Dagar kommer gå. Timmar som känns evighetslånga kommer passera. Du kommer dansa bort nätter i vindimma, du kommer tänka på annat när du är med dina vänner, du kommer plötsligt en dag inse att du skrattar på riktigt igen, och när du blundar kommer han bara att vara suddig på din hornhinna. Och ganska snart kommer du inse att det fanns någon mening med att han inte ville ha dig. Att det fick dig att växa. Att det fick dig att lära dig saker om det här svåra jävla fenomen vi kallar livet. Att det förde dig till nya platser och nya människor. Att något fint alltid väntar bortom blödande hjärta och asfaltsnedslitna naglar.
Translation: HERE
Detta inlägg har 6 kommentarer
Åh herregud, fick tårar i ögonen när jag läste det här, kanske för att det är så sant och man själv går igenom något liknande just nu men också för att lättnaden att tiden läker de flesta sår.
g u d så fint skrivet
grät innan jag hamnade i detta blogginlägg på grund av det du skrev om. nu badar jag i salta tårar men så jävla fin text. och det är säkert så det är. om ett tag. men just nu, när man förmodligen är på väg in i det, för första gången. precis ”Varför skulle de förtjäna lycka när du ligger och förblöder på marken och rispar naglarna i asfalten tills det inte finns några naglar kvar?” tack. eller något sånt. känns skönt att läsa om det ur andras perspektiv. kram.
Gud vad fint och det var precis vad jag behövde idag. För även om många månader har gått sen hjärtat gick i tusen bitar kommer de där jävligt knivhuggen i hjärtat tillbaka då och då.
Oj det kändes som du skrev direkt till mig. Det gick rakt in i mitt krossade hjärta. Tack för dom fina orden!
Hjärtesorg är den tyngsta sorgen och som jag ser det kan det handla om så mycket mer än olycklig kärlek. Att förlora någon man tycker om eller när någon väldigt närstående drabbas av allvarlig sjukdom – då gör det ont och blöder i mitt hjärta.
Du skriver fint! Önskar ditt hjärta lycka och kärlek snarast möjligt. Kram