Jag tror att jag var i chock i ungefär en vecka efter att ha fått det HÄR beskedet. Ty under en vecka kunde jag nästan inte göra någonting. Jag kunde nästan inte lyssna på vad någon sa, jag kunde inte vara ensam i en minut utan att det kändes som att mitt huvud skulle explodera. Jag försökte göra saker, försökte fokusera på annat, men min hjärna gick på högvarv precis varenda minut hela tiden och jag var hela tiden så otroligt dödstrött för att hjärnan arbetar på ett sätt som den aldrig tidigare gjort och hur mycket jävla oro orkar kroppen med? Blir det värre nu för att jag är så rädd och orolig? Det kändes som jag hade symtom överallt hela tiden. Så otroligt påmind om min egen dödlighet och så otroligt rädd för att inte få uppleva minst 50 somrar till. Så otroligt rädd för att inte hinna göra allt det där som man tänker att man vill göra i livet. Så otroligt rädd för att göra alla besvikna och ledsna. Alla som tröstar. Som säger att allt blir bra. Som säger att det går bra i nästan alla fall och du är ung och stark så varför skulle det inte gå bra? Så otroligt rädd för att behöva berätta att det kanske inte alls det går bra. Så otroligt rädd för att inte leva. Så otroligt rädd för att vara död.
Det visade sig gå bra denna gång. Det elaka är borta. Men jag kommer alltid behöva ha extra koll på mina prickar, jag kommer alltid behöva vara väldigt försiktig i solen (vilket jag såklart uppmanar alla, håll koll på er själva! Solen är underbar, men också väldigt farlig), och jag kommer alltid behöva gå med en oro om att det kan komma tillbaka. Men oron har inte tagit över mitt liv.Efter den tyngsta våren i mitt liv kom den bästa sommaren, och jag njuter så ofantligt av varje sekund. För även om livet är fruktansvärt tungt ibland, så är det freakin jävla underbart ofta, och man ska vara så tacksam för att man får vara med. Det får vi aldrig glömma, hörrni. Puss och kram till alla!
Translation: This year has been a rollercoaster. The spring was the worst of my Life, but this summer has been the best! Read the English version here.
Detta inlägg har 5 kommentarer
Det gläder mig så otroligt att höra! Så otroligt jävlar mycket Isabelle. Nu tar vi tillvara på det sista av den här magiska sommaren. Det blir freaking underbart, nu och sen. Vi kör på!
Åh Isabelle, så sant du skriver. Och vad glad jag blir att höra att allt gått bra. Och att du njuter av sommaren och livet fullt ut. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Det vet både du och jag. Trist att det ska behöva vara så, men ack så ödmjuk man blir inför livet. Ta hand om dig, hoppas vi ses snart.
Kramar
Jag har också varit med om det där beskedet om att en pigmentfläck visar sig vara elakartad. så många tankar som rusar runt i ens inre medans man väntar på ny tid, undersökning och provresultat. Livet blir så skört och man inser att man vill leva ett riktigt långt liv!
Skönt att det är över för din del och att du mår bra! Kram Christina
Jeg er så glad for at læse at det går godt! Det er virkelig rart at høre 🙂
Vilka glädjande nyheter, så skönt! Hoppas du får en underbar augusti och njuter minst lika mycket i höst också 🙂 Kram