Frances Ha.

Om det är så att ni kanske ska gå på bio denna söndag, eller vilken annan dag som helst, så har jag ett tips. Frances Ha.

Det här är Frances. Hon bor I New York och är 27 år. Hon försöker att hanka sig fram som dansare, men det går sådär. Att hon dessutom inte har någon ordentlig stans att bo och att folk runtomkring henne sakta men säkert  börjar anamma något slags vuxenliv som hon inte känner sig redo för, gör att hon är ganska vilsen.

Sophie är Frances bästa vän och den näst största karaktären i filmen. Det är en av sakerna jag gillar mest. Att filmen inte ytterligare är en film som handlar om en vilsen ung kvinna vars största problem är att finna en man. Det är inget fokus på det alls faktiskt, och det är så otroligt befriande.

Greta Gerwig gör en underbar rolltolkning av Frances, och man kan inte annat än fullkomligt älska henne. Hon är klumpig, plump, tar fel beslut hela tiden och är sådär fruktansvärt charmigt ocharmig. Jag tror många av alla oss som står mittemellan ungdomsliv och vuxenliv, som känner oss vilsna och inte riktigt vet hur man ska vara vuxen alla gånger, kan känna igen sig. Jag läste i någon recension att Frances Ha var lite som en blandning av Woody Allen och Girls. Och lite så kändes det. Dvs dödsbra!

Translation: I absolutely adored Frances Ha.