Kära farmor, är det alltid sommar i himlen?

Kära, vackra farmor!

Minns du alla gånger vi gick ner till stranden i Abbekås? Ditt vackra Abbekås. Om våren var vattnet alltid iskallt, men jag ville bada ändå. Och minns du hur jag satt uppe i klätterträdet, och vinkade till dig när du stod vid de vackra rhododendronbuskarna?

Minns du alla gånger du tjatade på mig att jag skulle äta upp maten, för annars skulle jag minsann inte få något godis? Jag var så dålig på att äta upp maten. Men jag kämpade, för du var stenhård! Första gången jag åt en hel pizza var med dig, och jag var så stolt! Och du var stolt över mig. Du var alltid stolt över mig. Och du gav mig alltid rödspätta och majs eftersom du visste att det var det jag älskade allra mest. Minns du?

Minns du när du tog med mig till Spanien när jag var 6 år? När vi åkte på utflykt över bergen och jag sjöng högt för dig och alla andra i bussen?Och min förvirring när vi stannade vid en kyrka och Jesus var där på korset. Bodde inte Jesus i Skåne? Nej, sa du och försökte förklara hur historien går. Jag nickade men var fast besluten om att han i alla fall hade talat skånska under sin tid på jorden. Jag minns egentligen inte det här. Men jag minns alla gånger du berättat det för mig. Alla gånger vi skrattat åt det tillsammans.

Minns du alla gånger vi åt på Kinarestaurang i Ystad? Du var stammis där och alla som jobbade där kallade dig farmor. Fast jag visste att du egentligen bara var min farmor.

Minns du alla gånger du ringde till mig och var ledsen och rädd för att din kropp började svika dig? Och hur jag peppade dig och sa att du är stålkvinnan. Då skrattade du alltid och sa att jag hade rätt. Och vet du vad farmor? Du var stålkvinnan. Jag vet ingen som hade så mycket livslust som du. Jag vet ingen som var så social som du, och som charmade alla så mycket som du.

Minns du alla gångerna vi skrattade tillsammans? Och hur jag skrattade ännu mer för att du ibland lät som en gris. Minns du alla gångerna vi grät tillsammans (för ja, du var den största martyren, och du vet att du alltid påverkade mig precis så mycket som du ville. Du visste alltid precis vilka knappar du skulle trycka på.) Minns du hur vi pratade om hur mycket vi skulle kramas nästa gång vi sågs? Och hur mycket vi kramades sen! Och höll varandra i handen.

Den sista gången jag träffade dig kunde vi inte kramas så mycket. Du låg på sjukhus och var så liten och svag, och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Du skulle ju alltid vara stålkvinnan! Hon som alltid orkar, som alltid reser sig, som alltid får alla att skratta. Men du orkade inte. Du höll mig och min syster i handen en liten stund, sen behövde du vila igen. Och mina tårar kunde aldrig sluta rinna när jag gick därifrån. För någonstans visste jag, att det var sista gången jag hållit din hand.

Nu är du i himlen, farmor. Hur har du det där uppe? Har du ställt till med fest hos Sankte Per än? För jag kan tänka mig att festerna i himlen kommer till en helt ny nivå nu när du är där. Jag vet att du aldrig ville vara gammal, att du inte riktigt kunde acceptera det. Att du var så trött på att ha ont. Men visst är du stark och pigg nu igen? Visst har du det bra? Har du träffat din mamma? Farfar? Alla dina gamla vänner? Är det alltid sommar i himlen? Finns det internet, så du kan läsa det här?

Jorden kommer aldrig bli samma plats utan dig, vackraste farmor. Men vi ska försöka ta hand om varandra så gott vi kan här. Och plötsligt, en vacker dag,  ses vi alla igen. Och jäklar i mig vad vi ska kramas då. Ta hand om dig till dess. Du saknas mig. Nåt alldeles oerhört.

Tusen pussar och kramar från din Isabelle

Translation: My grandmother passed away this morning. I’ve been crying all day. This is a letter to her. Read it in english here.