I går eftermiddag mötte jag upp Helena vid Slussen och promenerade längs med vattnet till ett av mina favoritställen i Stockholm. Fotografiska.
Vi började med en kopp varm choklad. Det kan behövas som tröst när det småregnar och är kolsvart ute fast klockan bara är fem.
Tyckte om alla utställningar som är nu, men allra allra mest Paolo Roversi. Åh, så vackert, mystiskt, känslofyllt.
Dog på Natalia Vodjanova. Vackrast i världen.
Efter all fotoinspiration begav vi oss mot Dramaten. Vi skulle se premiären av ”The Mental States of Sweden”. Och alltså herregud… Den var alldeles fantastisk. Annorlunda, viktig, sorglig, rolig,ärlig och otroligt välspelad. Jag gick därifrån och var både gråtmild och alldeles euforisk. Ni vet när kroppen är alldeles full av olika intryck och man nästan inte vet hur man ska hantera det. Sådär som det blir när man har blivit riktigt berörd. Åh, älskar den känslan.
Translation: Yesterday I went to the museum of Photography. I absolutely adored Paolo Roversis exhibition ”Secrets”. After the museum we went to Dramaten to watch the play ”The mental states of Sweden”. It was incredible! Very giving thursday!
Detta inlägg har 2 kommentarer
Åh, den känslan är underbar! Hade den efter att jag sett både Les Mis och Great gatsby på bio 🙂
Ja, bästa bästa känslan, visst!