Stureby en fredag i November. Det är ändå vackert på något vis. De nakna träden mot en grå himmel. Äpplena som envist hänger sig kvar. Man får ett lugn i kroppen, och för en stund känner man att det är helt ok att det är November. Även om jag alla gånger föredrar pirrkänslan i kroppen som man har när det ser ut såhär i mina kvarter, så är det faktiskt helt okej.
Translation: Stureby (where I live, just south of Stockholm.) on a friday in November. It’s not so terrible with a naked world anyhow, even though I prefer when my neighborhood looks like this.
Detta inlägg har 2 kommentarer
tycker det är helt fantastiskt underbart när det ser ut sådär. får nästan lite ångest i kroppen när våren kikar fram. så mycket hets kring att göragöragöra massor. älskar lugnet som hösten ger mig, kan t.o.m uppskatta när det är mörkt när man cyklar hem från jobbet ca 16. då vet jag och min kropp att det inte finns mycket mer att göra resten av dagen än att sitta inomhus och mysa under en filt.
Jag kan oxå gilla den där känslan du beskriver. Som om luften inger någon slags poetisk känsla, och man får det där lugnet. Dock har jag svårt för mörkret. Och kylan. Men när man är inne och myser under en filt är det ju mysigt med mörker och kyla utanför fönstret. 🙂