Lucka 12 i Emilys kalender; Berätta om musik som inspirerar dig.

Det är en kväll någon gång under gymnasiet. Vi sitter och spelar gitarr i ring som vi så ofta gjör på festerna. En kille i min klass sjunger en låt som gör att jag drabbas av en plötslig förälskelse eftersom jag tror att han skrivit den själv. Orden går rakt in i hjärtat och kapslas in och jag tänker att orden är de vackraste jag hört. Det visar sig att han inte har skrivit den. Det är Lars Winnerbäcks Kom änglar.

Jag gråter mig sönder och samman till Lars Winnerbäcks skivor under mitt livs första stora hjärtesorg, och här någonstans föds min förälskelse till den svenska texten i musik. Den har funnits där innan såklart, har t.ex lyssnat ihjäl mig på Lisa Ekdahl tidigare, men mitt 16-åriga brustna hjärta kan plötsligt relatera till poesin på ett helt annat sätt än tidigare.

Lars Winnerbäck blir min första husgud, men med tiden tar Håkan Hellström över. Älskade Håkan. Har förtärt, knarkat och injicerat dina ord så många gånger, och tröttnar aldrig. Och så har vi Säkert, Veronica Maggio, Kent, Melissa Horn och Emil Jensen för att nämna några till. Som funnits där. Som tröstat. Som inspirerat.

Det är så mycket musik som inspirerar mig, men det här inlägget vill jag ändå tillägna mina husgudar som tonsätter poesi så att det går rakt in i hjärtat.

Låten som följer knåpade jag ihop för ett par år sedan. En sån där kväll då jag önskade att mina egna ord kunde beröra lika mycket, men alla tankar vägrade fastna på papperet framför mig. Då lånade jag andras ord i stället, och satte ihop texter av Håkan, Winnerbäck, Veronica Maggio och Melissa Horn. Så blev det denna lilla hyllningssång. Hoppas ni vill lyssna:

Detta är en del i Emily Dahls fina julkalender.

Translation: Number 12 in Emilys calender; Tell me about music that inspires you. Have to dedicate this post to my swedish favourite artists by posting a song I did a couple of years ago. I combined sentences from my favourite artists and did a song.