När en inte kan förstå. När en inte vill förstå. Att det faktisk finns runtomkring en överallt. Hatet. Det obefogade. Det meningslösa. Det helt och fullkomlig oförståeliga. Dessa bilder från demonstrationen i Kärrtorp har berört mig den här veckan. Gett mig en käftsmäll och en ack så bedrövlig påminnelse om att vi som människor hela tiden misslyckas. Jag vill helst inte tro att det finns onda människor, utan att handlingar människor gör beror på omständigheter. I Sverige 2013 har vi så mycket förutsättningar, men trots all kunskap och all historia vi borde lärt oss av så tycks missnöjet växa, rädsla slås över till hat och hatet får förödande konsekvenser. Vi lever i ett av de tryggaste länderna i världen, men trots det slutar en antirasistisk demonstration med upplopp och slagsmål. Det tycks mig vara så många som vill väl, som kämpar för bra saker, och jag har så förbannat svårt att förstå att även den andra sidan växer. Vart är vi på väg? Hur mår Sverige egentligen? Vad ska vi göra? Hur kan vi bryta en spriral som tycks vara nedåtgående? Det här skrämmer mig, och bilderna ovan ser ut att vara tagna från ett krigsdrabbat område, eller ur en film, inte från verkligheten för bara några dagar sedan, några tunnelbanestationer ifrån där jag bor.
Detta är en del av Emily Dahls fina julkalender.
Translation: Number 19; Tell me about a photo that touches you. These pictures about the incident in Kärrtorp (just a few stops with the tube from where I live), made me feel sick. We live in one of the safest countries in the world, but still the hate expands around us and I ask myself what’s happening to Sweden? What’s happening to the world?
Detta inlägg har en kommentar
Dessa bilder är så starka och detta är så sjukt! Att komma till jobbet och försöka förklara för frågvisa elever vad som hänt kändes så sjukt. Det är IDAG liksom! Föresten, det är min vän Hampus som tagit dessa bilder, han är såå bra! kram på dig fina!