Jag stirrar på ett tomt, skrikande vitt wordpress-dokument. Hade tänkt skriva om nytt år, ny pepp, framtidstro och allt det där som ska skölja över en vid ett årskifte. Just idag känner jag ingenting, men när jag tänker efter så är nog första januari en av de värsta dagarna på året. Kanske sitter det i sedan barnsben? Jag byggde upp sådana enorma förväntningar inför jul, födelsedag och nyår, att när allt var över kändes det så hjärtskärande tomt. Allt firande var slut, alla paket öppnade och på tv:n var det plötsligt bara sport och dagarna i början på januari kändes ofattbart långa. Kanske har jag lite extra januariångest pga att min förra vår var så tung? Förmodligen är det en kombination.
Jag tittar ut genom fönstret. Det är bara kolsvart och julstjärnan som speglas i glaset har förlorat sin magi. Nu börjar den evighetslånga längtan till våren på riktigt, men trots min ringa “första-januari-depression”, så har jag en känsla av att det kommer gå fort. Jag har mycket roligt att se fram emot, mycket som jag ska ta tag i, så fort jag kommit ur min lilla formsvacka.
Min önskan är att det här året blir magiskt. För er, för mig och för alla runtomkring oss. Och det är ju som Roald Dahl sa en gång: “Those who don’t believe in magic will never find it”.
Translation: I always find January 1:st kind of depressing. Guess it’s with me since I was a child, when I had such high expectations, and when christmas was over it always felt so empty. That, in combination with last spring, which was terrible for me, has given me a small “January-depression”. Hopefully it only stays with me today, cause I also look forward to this spring, think it will be exciting. My wish is that 2014 will be magic for all of us, and it’s like Roald Dahl sais: “Those who don’t believe in magic will never find it.”
