På alla ♥ dag kommer ju den där vidriga obligatoriska blomutdelningen på alla högstadieskolor. Då de populära får 15 blommor och vissa sitter längst bak i klassrummet och tittar ut genom fönstret hela tiden för de vet att de inte får någon blomma alls. Inte ens av någon vän…
Jag tar mod till mig när jag är 13 år. Jag skickar en röd ros till den populära pojken som jag aldrig pratat med. En röd ros med en lapp på där det står “från Isabelle 7a”.
Han får 9 röda rosor. 8 stycken ifrån hemliga tjejer, en från Isabelle 7a. Hans kompisgäng fnittrar när de går förbi mig i korridoren och jag dör av skam och ångrar så bittert att jag varit så modig. Han säger aldrig tack för blomman och vi pratar aldrig med varandra. Jag är kär i honom i 1,5 år till. Tills han slutar 9:an och jag gråter på min säng.
En tjej i min klass är också modig och skickar en blomma till sin hemliga kärlek. Lite senare hittar vi den blomman nedtryckt i en papperskorg. Det är så sorgligt att jag nästan gråter än idag när jag tänker på det. Hur mycket den där blomutdelningen kan kränka och förstöra ett tonårshjärta, och hur det faktiskt fick gå till så på skolor (hoppas innerligen att det där med rosutdelning är borttaget idag).
Detta inlägg har 4 kommentarer
Johan och jag pratade om det där med rosutdelningen igår, om hur sjukt det är att det gick till så där. Hur tänkte de vuxna?
Jag var hemligt kär i en två år äldre kille från sjuan till ettan på gymnasiet. När jag gick i ettan och han trean skickade jag en ros till honom, han ignorerade mig bara (såklart – jag, en blyg pluggis) och alla hans kompisar skrattade åt mig i korridorerna. När han tog studenten bytte jag skola.
Pingback: Rosa basker, bubbel och fina överraskningar. - Isabelle Pedersen
Rosutdelningen är inte borttagen.
Den finns på min skola.
Jag får aldrig någon, och har aldrig fått
Så himla bra du! Vi fick aldrig ha det i alla fall, det är åtminstone något. Det borde dock vara borttaget överallt!