Söderdikt

Det är vårens hittills varmaste dag. Nästan sommarvärme, ovanligt när vi fortfarande är inne i april månad. Över Bysistorget på Södermalm dinglar körbärsblommorna ner som någon slags sommarsnö, och människorna, som under flera månader gömt sig framför Netflix, har tinat upp. Uteserveringen på Mellqvist är fullproppad. Som vi har längtat! Äntligen får vi leva igen! Äntligen har klagandet över 6 månaders kyla tystnat och för en liten stund verkar människorna faktiskt lyckliga. Äntligen älskar vi Stockholm, som vi annars tycks göra vad som helst för att få chansen att fly genom diverse weekendhelger och Thailandsresor.

Vi går till Hemköp och köper jordgubbar, en baguette, ostar, munkar, is och plastglas. Promenerar Hornsgatan bort mot Tantolunden. Här ska vi ha årets första picnic, skåla in den fantastiska känslan av att hela sommaren ligger framför oss, och bli dagfulla på sommarens dryck framför andra- rosé.

Bland barnvagnar, kärlekspar och ungdomar vinglar en full man fram till oss och frågar efter en cigarett. Han börjar prata och frågar om han får läsa en dikt om Hornstull för oss, vi säger ja, en gillar ju dikter!

Så inleder han dikten, Söderdikt, som han själv skrivit (hittade ett utdrag från den på youtube):

”Livet i Hornstull det är alls ingen fröjd, de flesta är sura och ingen verkar nöjd
Men vad hände vad gick snett? Jo myndighetspersonerna är personer helt utan vett
Nu ska jag ta ett exempel, hur fort de ger människor fel stämpel
En ogift medelålders man, kommer från en fest mitt i natten
Grannarna i fönstret tänker, ja visst är han i hatten
Som alla vet sprids rykten snabbare än vinden, snart går han där med skammens rådnad på kinden
Ryktet snart myndigheternas öron når, deras hjärnor arbetar allt de förmår
Att denna man är notorisk suput, det står alldeles klart till slut
Besluten lyder rädda honom idag, och vill han inte hotar vi med indraget socialbidrag…osv”

Han fortsätter läsa dikten som han skrivit om sin vän som det gick så snett för, att han till slut dog. Så säger han att han aldrig kommer förlåta myndighetspersonerna. Vi sitter med stora ögon, förundrade över vilken poet det bor i den här alkoholiserade mannen.

Vi pratar ett tag, berättar att vi skrivit en politisk sång. Han säger att det är viktigt att kämpa för sin sak, att få fram sitt budskap. Så tackar han för ciggen, och vinglar vidare till nästa grupp människor för att framföra sitt budskap.

Några joggare i färgglada träningskläder springer förbi. De är i samma ålder som mannen som precis läst sin dikt om människor på samhällets botten. Det är kontrasternas lund, Tantolunden.

När solen börjar försvinna packar vi ihop oss och vandrar hemåt, och både jag och Louisa tänker mer än vanligt att vi aldrig ska sluta kämpa för det vi tror på.

Translation: This week has been so lovely and warm in Stockholm. Me and Louisa have been hanging around, outside, studying.