Häromdagen läste jag ut ungdomsromanen ”Förr eller senare exploderar jag”. Den var hemskt fin. Ärlig, rolig, filosofisk, engagerande, romantisk, realistisk, hjärtskärande och fruktansvärt sorglig. Sista kapitlen kunde jag inte få tårarna att sluta rinna där jag satt vid vattnet vid sommarstugan i Våtsjön. 
Hazel och Augustus träffas genom en stödgrupp för ungdomar som har eller har haft cancer. Hazel, berättarjaget, är en 16-årig tjej som lever med obotlig lungcancer. Hon vet att cancern kommer att ta hennes liv, men hon vet inte när. Augustus är frisk från skelettcancern som tagit hans ben. Hazel och Gus börjar genast flirta och kommer varandra närmre och närmre genom romanen ”Ett storslaget lidande”, en bok med många frågor som de båda vill hitta svaren på.
Deras flirt och vänskap växer till en kärlekshistoria. En överväldigande, stark tonårskärlek som är som vilken annan första riktiga kärlek som helst. Skillnaden är att de vet att deras tid är begränsad. 
Boken är allt annat än sentimental, och kanske är det det jag gillar bäst. Bokens huvudpersoner är som vilka tonåringar som helst. De är arga, bittra, skämtsamma, nyfikna, ressugna. De vill få ut allt de kan av den tid de har tillsammans, deras alldeles egna korta evighet.
Translation: Finished the book ”The fault in our stars” the other day. Liked it a lot.
Detta inlägg har 3 kommentarer
Åh kan knappt beskriva den här boken. Älskar den så mycket <3 <3
Åh, den är fin. Jag blev inte riktigt så berörd som jag hade förväntat mig, men det är en fin berättelse. Misstänker att filmen kan vara bra. När man lyssnar på Birdies ”Tee shirt” blir historien ännu lite mer verklig <3
vill läsa allt av honom, eller vad som helst. verkar så bra.