Jag sitter i hängmattor, på stränder, vid frukostbord på mysiga bed&breakfast, på uteserveringar, i hotellsängar och läser. Finns inget bättre än att läsa på sommaren, när semesterlugnet infinner sig, huden luktar som sommar och man har hallonsmak i munnen. Den senaste, som jag avslutade på Britt & Bengts bed&breakfast i Mörarp utanför Helsingborg, var Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn. Det är en bok som man sträckläser. Handlingen är ganska klassisk, en ung tjej som slits mellan två män i jakt på bekräftelse. Konstnären Ödlan, som hon bor tillsammans med, och har en fin relation med, och Lo, fransmannen med de vackra ögonen och den varma famnen. Saknaden till en mamma som försvann, som svek, ligger hela tiden som en undertryckande ångest genom boken.
Boken handlar om bekräftelse, svek, saknad av trygghet, ambivalens, och en undran över vem man egentligen är och vill vara. Jag tyckte om boken, och det jag tyckte allra bäst om med Annakarin Thorburns debutroman var språket. Det är poetiskt, vilket jag är obotligt svag för. Man vill smaka på meningarna, inte läsa dem för fort. En fin liten roman att tappa bort sig i innan sommarvärmen kommer för nära inpå och man måste svalka sig i det lite för kalla havet.
Translation: About a swedish book.
