Hej från bubblan! Vi kämpar på här hemma med att lära känna vår lilla Doris och vårt nya liv. Så mysigt, men också så nytt och läskigt. Svårt att förstå signaler, och ibland är jag så orolig att hon inte ska må bra att jag nästan går sönder. Vill liksom titta så hon andas hela tiden. Hon är ju så liten och bräcklig, och vi har ju aldrig tagit hand om något så viktigt i hela våra liv. Herregud, denna oro. Blir den bättre när hon blir lite större och mer stabil eller är det så här det kommer vara resten av livet nu?
Jag ska skriva lite mer om hur allt känns senare, och håller också på att jobba på min förlossningsberättelse, den är snart klar. Ville bara titta in och säga hej med några bilder från vår kvällspromenad igår. Jag hade en ny klänning från Zara som funkar när en ammar. Jobbar mycket skjortor/skjortklänningar just nu. Doris älskar förresten att åka i vagnen, hon somnar gott på en sekund. Och det är så mysigt att vara på barnvagnspromenad. Och så härligt att promenera utan att vara gravid. Blir starkare i kroppen för varje dag nu, och det är helt underbart. Tack hörni för alla grattis till lilla Doris. Ja, som ni hör så har hon ju fått ett namn. Hon är en Doris, helt klart en Doris. <3
Detta inlägg har 6 kommentarer
grattis! og for en fin barnevogn! 🙂
HUR FINT!?!?!?! Och pirrigt!
De första tre månaderna kändes som skörast för mig med alla mina 3 (fast värst med nummer ett så jag känner igen mig i det du skriver…) Vid tre månader känns de inte så genomskinliga längre tycker jag om du förstår vad jag menar 🙂
Oron lär man sig att leva med men den skiftar från att tro att de inte andas till kommer hen att trilla och slå sig/bli överkörd, till kommer hen att få kompisar i skolan etc etc…. 🙂
KRAM och återigen ett riktigt stort grattis!!
Ja, forsta manaderna ar varst, sarsklit nar man last om SIDS och allt annat laskigt som kan drabba en liten. Min Freja ar nu 18 mander och det blir battre. Men nu oroar jag mig istallet over att hon ska ramla och sla sig (hon gar och springer). Att hon ibland rakar ata jord ar inte sa viktigt, lite skit rensar magen som man brukade saga.
Daremot tror jag oron kommer tillbaka nar de blit tonaringar. Jag vet hur jag sjalv, och inte var man arlig eller klok alla ganger!
Stort grattis, den har ar till er
https://www.youtube.com/watch?v=crNtwZ8JVCc
Jag tyckte det var känslomässigt FÖR MYCKET too handle första halvåret!! Jag tyckte om så mycket att det gjorde ont, det stressade mig att han bara var min ”till låns” och tiden gick alldeles för fort.. Jag grät för att jag älskade honom så mycket i ett halvår! Galet.. Men sen blev d mer ”normalt”. Har i efterhand insett att det nog hängde ihop mycket med ammandet för mig, vid 6 månader började han ju äta vanlig mat också och jag antar att mina amningshormoner då lugnade ner sig lite…
Grattis till er!! Jättefint namn o superfina bilder på dig!
Stort GRATTIS till er! Visst är föräldraskapet för stort för ens hjärta ibland <3. Jag gick i skolan med Basse så det känns lite extra roligt att följa. GRATTIS igen!