Tillbaka i Stockholm efter en megakall midsommar i Jämtland. Typ 10 grader, regn och blåst. Men mysigt var det ändå! Förutom när vi skulle åka bil upp och Doris skrek/gnällde typ hela vägen. Det var en jävligt lång 8 timmars-bilfärd kan jag säga. Hem var aningens bättre då hon sov lite mer. Är detta en fas, eller kommer hon hata bil för all framtid? Någon med erfarenhet? Hoppas på fas då jag älskar att roadtrippa.
Nu ska jag jobba två veckor till innan jag har 3 veckors semester. Längtar ihjäl mig!
SparaSpara
Detta inlägg har 3 kommentarer
Doris är så söt alltså!
Hej,
Förstår så väl detta med jobbiga bilturer. Barnens pappa och jag kom på ett koncept som sedan gick över i att ha två mycket tåliga bilvana döttrar med otaliga roadtrips i bagaget vid vuxen ålder. Kvällen innan avfärd packade vi bilen med det mesta och när klockan var typ fyra på morgonen bar vi ut barnen, fortfarande sovandes, och körde. Ibland vaknade dom till lite men somnade strax om. När klockan var åtta vaknade dom på riktigt och allt var lite spännande. Då hade vi bara några timmars bilresa kvar. En vuxen fick lägga sig tidigt kvällen innan, köra och sedan sova på f.m dagen efter. Den andre föräldern sov i bilen och fick ta hand om barnen vid framkomst. På detta vis byggdes aldrig några traumatiska/tråkiga biläventyr eller bävan för sådana upp.
Lycka till…man får lirka lite innan man hittar sin väg i allt hanterande saker och ting.
/Maria
?
MEN så söt. Blir alldeles betagen.