Det blir inte alltid som man tänkt sig. Istället för att landa från långflyg hemma i ett kallt vinterlandskap, packa upp väskor och sova ikapp hamnade jag på akuten. Först i Norrköping och sen i Jönköping. Redan när vi gick av långflyget för att vänta på sista flyget från Frankfurt till Arlanda började jag känna mig konstig. Min ena fot hade svullnat upp rejält. Barnen skrattade åt min fot, den var mer svullen än någonsin innan. Jag satt trångt med en vietnamesisk kvinna som lutade sig mot mig i sömnen i 13 timmar så jag tänkte att det var väl inte så konstigt att fötterna svullnat eftersom jag sovit och inte rört mig speciellt mycket alls på flygresan.
Vill verkligen skicka ett stort tack till den svenska vården! Herregud va bra vi har det i Sverige. Alla tog mina åkommor på största allvar, alla tog hand om mig på bästa sätt och med ett leende dessutom. Vad kostar det mig? Typ en hundring eller två. Galet. Tack alla ni som jobbar inom vården. Ni har det viktigaste jobbet av alla. Ni borde tjäna dubbel så mycket som vi andra!
Detta inlägg har 8 kommentarer
Åh, vilken tur att de inte hittade nåt. Kram till dig! <3
Taaaack snälla för omtanken! Kram Katrin
Stackare! Krya! <3
Tack fina ❤️
Fy va läskigt, men så skönt att allt ser bra ut! Kram!
Tack snälla, ja det var läskigt där ett tag kan jag lova. Men nu känns det bra som tur är. ❤️?
Usch så obehagligt, tur att det var lugnt! Håller helt med om vården!
Tack snälla! Ja det var läskigt där ett tag. Är så imponerad av de som jobbar inom vården alltså!!! Kram Katrin