Han har feber och vi är ensamma hemma.
Jag passar på att baka bullar till semlor och dricka mycket kaffe.
Samtidigt bjuder jag på risifrutti på golvet och får en släng av ”dåligmamma-samvete”. Men det försvinner rätt fort. Det är okej, tänker jag.
Jag skulle vilja passa på att tacka för alla fina kommentarer jag får. Jag är så glad över dem så ni anar inte.
Och en sak till. Jag saknar min vän som är i Nya Zeeland så förbaskat mycket. Kan du inte komma hem nu Sara?