Jag kan inte bestämma mig för om kaffet
är godast i små eller i stora koppar.
Och så ältar jag en låt med Ben Howard.
The fear i huvudet hela tiden.
I will become what I deserve.
Mellanbrodern slickade i sig det sista av
sockerkakssmeten när vi bakade.
-Det här är livet, utbrast han och jag
blev alldeles varm i magen.
För visst är det. Det sista kvar i bunken
efter rullning av chokladbollar och
sockerkakssmet på kladdiga fingrar.
Det kan knappast bli bättre.
Anna Grundberg har ritat av mig
och min tatuering idag.
Så fantastiskt smickrande. Och jag blir
alldeles röd om kinderna
över det fina hon skriver om Krickelin.
Kika in hos henne,
hon är verkligen superduktig.
Jag minns när jag ritade taueringen.
En halvtimme innan tåget skulle gå hade
jag fortfarande inte fått ihop den.
Typiskt mig, tänkte jag och skickade
ett paniksms till TuvaMinnaLinn (som jag gör då och då)
och fick tillbaka:
”Det är bara den du är 🙂
Klart det inte ska va på annat vis.”
Fint. Att ha en bloggvän som henne.
Och jag är så glad för alla mail
och kommentarer jag får.
Ödmjukt tacksam och otroligt
rörd över att nå fram till så många
starka kvinnor.
Tack.
Ibland har jag det lite bråttom och då
blir det lite rörigt för mig.
Då kan jag tänka att jag svarar sen och
så glömmer jag svara på frågor som jag får.
Snälla, fråga igen i så fall.
Och jag är så glad för alla mail
och kommentarer jag får.
Ödmjukt tacksam och otroligt
rörd över att nå fram till så många
starka kvinnor.
Tack.
Ibland har jag det lite bråttom och då
blir det lite rörigt för mig.
Då kan jag tänka att jag svarar sen och
så glömmer jag svara på frågor som jag får.
Snälla, fråga igen i så fall.
