Vi skapar diverse stökiga hörn i sovrummet, min man och jag.
Jag kallar det stilleben och cyklar till havet för att gå det fortaste jag kan och fundera på min farmor, hennes trädgård på landet och veckans familjeplanering.
Nattduksbordet vittnar om att vi förlorade fejden om vällingen i natt, igen.
Trött. Då går jag med på nästan vad som. Men de växer upp. Och det blir folk av vällingbarnen också, tänker jag.
Jag har en vän som kokar marmelad på tomater och chili, hon bor i ett av de finaste hemmen och har så himla skojiga barn. Idag dök hon upp med en poster hon visste att jag ville ha.
tack söta.
Idag bannar jag min onda rygg och läser mellan raderna.
hej hej.