På morgonen skrev jag om ett avsked och satte punkt fast jag nog inte var riktigt färdig. Sen mailade jag iväg hela alltet tillsammans med en nyårshälsning och åt upp min musli.
Jag tänker mycket på familjelivet just nu och skickade sms till min vän som sitter i samma pms-båt som mig under den här tiden på månaden. Vi spottade ur oss vår värsta frustrationer under en promenad i halvdimman, skrattade igenkännande och klappade varandra på axeln. Nu känns det lite bättre.
Och här hemma springer livet vidare fortare än du anar i en slags blandning av hyacintdoft, allvar och glädje. Precis som det ska vara. Vi bygger snurrande kaplatorn, gör kullerbytter bland grå lakan, äter de sista pepparkakorna eller sitter tätt sammanslingrade framför Scoobi Doo.