Det var en alldeles särskilt vacker dag i Apelviken igår.
Jag cyklade det fortaste jag kunde nerför backen med solsken i blicken och andan i halsen. Vågsurfa, 17.00, det var ju det jag skulle göra.
Och visst kunde inte resten av familjen hålla sig borta från de perfekta vågorna igår heller. Fast jag tror mest de var nyfikna på hur det skulle gå för mamma på brädan… går ju mest under namnet "Tant" just nu…
Det syns inte riktigt här på fotot men vädret var fantastiskt just över viken, havet var ljummmet och jag vände salt ansikte upp mot himlen flera gånger, andades in hav och tänkte att jag var på det bästa stället på jorden just då. Sen svalde jag ju en del vatten, paddlade och snurrade runt under vattenytan också. Visst tog jag vågor, kom upp halvhjärtat och drattade sedan i. jag ska göra det igen. lovar.
Vi gick upp när blixtrar korsade skyn och tre tromber skapades i horisonten. Ett vackert skådespel och lite läskigt. Solen sken dock fortfarande på oss och vi var liksom "höga på livet" som vi sa. och helt slut.
Jag hade bokat min kurs hos Surfers Paradise. Det bästa, där jobbar alla finingar i stan. Jag mötte ett par som hade hyrt boende av dem, nu på sensommaren kan man boka kortvecka för runt 2000:- , med 6 bäddar så blir det ju en klockren liten trip för familjen med surfsug eller vännerna som vill komma till västkusten nu när vi inte har fullt av turister i stan. Slutet av augusti och i september är det fortfarande ljummet i vattnet och vinden gör gott för själen.
Igor.
Så nu står jag här med trassligt hår och blåmärken på höftbenen. Funderar på att göra ett klipp, kanske så här. I alla fall med luggen.
Och kära. Tack för fantastiska kommentarer i förra inlägget. De betyder naturligtvis lite extra för mig när jag skriver om viktigheter.
ska svara på varenda ett såklart, fast först lägga barn..